Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
KARL HEDBERG.
grosshandlaren.
Det tänker jag inte bry mig om. Sköt dig själf
<lu och blanda dig inte i mina angelägenheter, om
jag har några.
löjtnanten (sätter sig.)
Som du vill! Men då far du också skylla dig
själf, om du kommer i klistret igen! Du är så dum
ännu, kära Arvid, när det gäller fruntimmer. Du
förstår dig inte alls på dem.
grosshandlaren.
Men det gör du naturligtvis?
löjtnanten.
Ja, det kan du lita på! Jag kunde ge dig
åtskilliga råd, som du skulle ha nytta af för
framtiden.
grosshandlaren (gäspar.)
Jag känner till dina råd — det barkar alltid
åt skogen, när man följer dem. Men eftersom du
är så ifrig på det, kan du ju låta din visdom flöda.
Jag står gärna till tjänst för mina medmänniskor,
när jag kan.
löjtnanten.
Du kommer snart att tala ur en annan ton, min
■gosse — och då skall du också bättre uppskatta
min broderskärlek. — Ser du, kvinnorna måste man
ta på ett särskildt sätt, om man vill ha någon
framgång hos dem. Inte lyckas det genom att gå och
agera helgon.
grosshandlaren.
Syftar du på mig med det?
löjtnanten.
Ja, det är inte utan — du har rykte om dig
-att vara en riktig mönstergosse, och det kan du
inte gärna ha fått på något annat sätt.
grosshandlaren.
Nåja, Herre gud — jag ställer mig inte sämre
än jag är.
löjtnanten.
Nej, snarare motsatsen, och det är just det
-dumma af dig. Hos gamla tanter och så vidare
kan det ju ha sina fördelar, det erkänner jag, men
du inskränker dig inte bara till dem. Våra unga
<lamer bruka också undfägna mig med, att jag har
■en ovanligt exemplarisk bror.
grosshandlaren.
Känner du dig afundsjuk?
löjtnanten.
Afundsjuk — naiva själ! För ett sådant
omdöme skall jag be himlen bevara mig.
grosshandlaren,
Du lcan vara lugn — det kommer nog ingen
på den idén heller.
löjtnanten.
Jag vill hoppas det. Fruntimmer ha en mycket
riktig instinkt af, att exemplariska människor i fråga
om kärleksaffärer alltid äro mer eller mindre tråkiga.
Tro du mig, det skadar inte att visa, att man kan
slå sig lös emellanåt. Om en flicka ser, att det
inte existerar någon annan för en än hon, blir hon
alldeles för säker på sig, och sedan är saken
förkyld. Säkerheten är likgiltighetens mamma, finns
det ett ordspråk, som säger.
grosshandlaren.
Det har jag aldrig hört.
löjtnanten.
Borde finnas åtminstone. Man måste hålla
kvinnorna i en behaglig oro för att inte deras känslor
ska svalna — det är min erfarenhet.
grosshandlaren.
Ja, det kan ju vara bra, när man vill vara en
sådan Don Juan som du, men på mig är den
alldeles bortkastad. Jag har aldrig tänkt slå mig på
den sporten.
löjtnanten.
Mycket förståndigt af dig. Men du kan vara
öfvertygad om, att som du nu bär dig åt, går det
åt fanders. Och för att ta till ett annat exempel
— ditt nuvarande lilla svärmeri —
grosshandlaren.
Mitt nuvarande lilla svärmeri — hvem skulle
det vara?
löjtnanten.
Det är för märkvärdigt, att kära människor
aldrig kunna fa i sitt hufvud, att andra människor inte
äro blinda.
grosshandlaren.
Spar dina reflexioner — de äro så utnötta!
löjtnanten.
Det är väl inte så svårt att gissa för resten.
Den mest utmärkande egenskapen hos Mias
väninnor är visserligen deras mångfald, men dem, som
äro gamla i gården, antar jag att du redan
expedierat — eller de dig, rättare sagdt! Vi få således
hålla oss till den nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
