Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSKON.
SO?
offring for min skull. I värsta fall kan jag nog
ackompagnera mig själf.
grosshandlaren.
Ja, det var ju tråkigt, att ■— men jag har som
sagdt lofvat — adjö således! (hälsar och går i
fonden.)
fröken.
Adjö med dig! — Nå, han var då så ledsam
i kväll, att det var ingen vidare förlust — vi ska
roa oss lika bra ändå, för du är väl så snäll att
inte öfverge oss, Gösta?
löjtnanten.
Nej, det vore obarmhärtigt af mig!
fröken..
Nå, så angelägna äro vi inte, må du tro. —
Nu är det bara litet, som jag skall styra om först
— och sedan flytta vi oss in i salongen, så fir du
sjunga för oss, Greta, om du har lust. — Ja, jag
törs väl lämna er ensamma på en stund?
löjtnanten.
Ja, jag vet inte om det kan vara farligt — hvad
tror ni, fröken?
väninnan.
Nej, inte för mig åtminstone!
fröken.,
Ja, det är rätt, Greta — stuka honom du! Det
behöfver han! (går i fonden.)
SJUNDE SCENEN.
löjtnanten. väninnan.
löjtnanten.
Nej, det behofvet känner jag inte af! Då
följer jag hellre Arvids exempel och makar mig i väg
härifrån !
väninnan.
Jaså, ångrar ni er redan ? När allt kommer
omkring, så kanske ni också plötsligt påminner er, att
ni skall träffa en bekant.
löjtnanten.
Nej, men jag kan gå in till mig!
väninnan.
Och lägga er och sofva igen? Det är visst det
som ni mest sysselsätter er med, om man får tro,
hvad Mia säger!
löjtnanten.
Det skall ni inte göra — systrar tala alltid illa
om sina bröder. Jag hvilar mig vanligtvis en stund
på eftermiddagen, men det är bara för att befordra
matsmältningen!
väninnan.
Ja, kärt barn har många namn! Då är det
således det, som ni tänker fortsätta med?
löjtnanten.
Nej, helst stannar jag naturligtvis — det var
bara under förutsättning, att jag skulle bli illa
behandlad, som jag funderade på den utvägen!
väninnan.
Ja, den saken beror helt och hållet på er själf!
löjtnanten.
Då är jag lugn! Så här på tu man hand
utvecklar jag alltid så mycken älskvärdhet, som jag
möjligtvis kan åstadkomma.
väninnan,
Låt se att ni håller ord med det! (efter en
liten paus.) Hvad var det åt er bror i kväll —
hvarför var han vid så dåligt humör?
löjtnanten.
Ja, det är inte godt att veta — Arvid är alltid
så hemlighetsfull af sig! Men jag antar, att det var
något allvarligt, eftersom han kunde gå sin väg,
när ni var här.
väninnan.
Nå, det bevisar väl ingenting!
löjtnanten.
Inte det? — Han som annars är så angelägen
om att få vara i ert sällskap.
väninnan.
Jaså — det har jag inte märkt!
löjtnanten.
Sitter jag kanske och pratar bredvid mun — så
oförsiktigt af mig! — Ja, ni är väl så van att se
krossade hjärtan omkring er, att alla olyckliga inte
kunna ådraga sig er uppmärksamhet.
väninnan.
Gud, så mycket dumheter ni pratar!
löjtnanten.
Gör jag? Då måtte det vara åsynen af er
intagande person, som förvrider hufvudet på mig, och
får mig att gå ifrån mina vanor.
väninnan.
Löjtnant Stange!
LÖJTNANTEN.
Fröken Linder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
