Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SM
carl g. laurin.
bara för att en jude, som kommit att
bli olagligt dömd och som man på starka
skäl trodde vara oskyldig, skulle få
åtnjuta lagens skydd, trots att det stred
mot arméns, kyrkans, senatens, kamrarnes
och de breda lagrens heligaste känslor.
Sannerligen, som general Pellieux
uttrycker sig, »allt är egendomligt i denna affär.»
Zola anklagas, men försiktigtvis ej för
hela brefvet; endast de rader, som
påstå, att Esterhazy hade dömts på order,
lades till grund för anklagelsen. Från den
7 till den 23 februari räckte denna
mon-sterprocess. Trots domstolspresidenten
Delegorgues försök att hindra det, som
kunde kasta ljus öfver Dreyfus-processen,
kom mycket i dagen genom advokaten
La-boris skickliga frågor. Hvad det hemliga
dokumentet beträffar, framgick det af bland
annat general Merciers eget vittnesmål,
att det 1894 olagligt visats för rätten; i
hvad som rörde bordereaun kom nu till
allmänhetens kännedom, att den var af
Esterhazy; bland annat förklarade
Frankrikes störste handskriftkännare, chefen för
1’Ecole des Chartes, Paul Meyer, att han
skulle underkänna den elev, som ej
upptäckte identiteten mellan bordereauns och
Esterhazys stil. I språkligt hänseende
undersöktes bordereaun af professor
Havet (de 1’Institut), som bevisade, att
där förekommo språkliga fel, som just
voro karakteristiska för Esterhazy.
Picquart uppvisade, att innehållet, hvad
det militära angick, visade på Esterhazy.
Picquarts vittnesmål var farligt för
generalerna. General Pellieux öfveröste
honom med smädelser inför rätten: hans
öppna, sanna väsen gjorde det
obehagligaste intryck på det af du Paty
hoptrum-made militäriska auditoriet. Före
rättegången hade general Gonse uttryckt en fordran,
att han skulle suppföra sig som soldat»*,
d. v. s. i detta fall vittna falskt, men
* Se kassationsdomstölens enquéte, del I s.
221, undersökningsdomaren Bertulus’ vittnesmål.
så skedde ej. Hvarken genom att tiga
eller genom att ljuga bröt han mot edens
»toute la verité, rien que la verité». Då
Henry tillfrågades, hänvisade han på
sina många fälttåg och svarade ej på
genanta frågor. Han och hans kamrater
beträddes likväl med lögn, oaktadt all
sin försiktighet. Förut är nämndt om
den brefväxling mellan tyska och
italienska sändebuden, som Henry
förfalskat 1896, som innehöll namnet
Dreyfus och hvilken man ej vågade
visa d. v. chefen Picquart. Redan 1897
underrättades franska regeringen
upprepade gånger muntligen och skriftligen
genom italienska ministern, att detta
bref var en förfalskning. Detta förfalskade
bref upplästes delvis af general Pellieux,
som på sin heder intygade äktheten;
häri instämde generalerna Boisdeffre och
Gonse. Picquart förklarade, att detta bref
måste vara falskt. Men man ville ej
undersöka saken. Man visste genom italienska
ministern, att det var falskt, 1896 års
chef för spioneribyrån förklarade det för
falskt. Intet hjälpte. Sedan
generalstabschefen hotat (märk hotat) juryn med att
staben skulle afgå, om ej Zola fälldes,
föll domen på lagens strängaste straff
ett års fängelse och 3 000 frcs böter.
Under åhörarnes glåpord, hvisslingar
och hånskratt stod den svartmuskige,
tafatte författaren lugn. »Allt tyckes vara
emot mig», sade han, »de två kamrarne,
den civila makten och den militära, de
stora tidningarne, allmänna opinionen,
som de förgiftat. Jag har blott på min
sida idén, ett ideal af sanning och
rättvisa, och jag är alldeles lugn, jag skall
segra. Jag har ej velat, att mitt land
skulle förbli i lögnen och orättvisan. Man
kan drabba mig här. En dag skall
F"rank-rike tacka mig att ha räddat dess heder.»
En hvissling så gäll, att den hördes
öfver hela landet, hälsade dessa ord. Hela
F’rankrike darrade af raseri, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
