Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 LOTTEN DAHLGREN.
än ett år efter det ofvan citerade, på en
gladare och friare sinnesförfattning. Hans
tjänstledighet vid regementet är förlängd,
och han talar med tillfredsställelse om
att han ännu har en längre studietid i
Italien framför sig. T. o. m. sina
arbeten omnämner han i en mer
förhoppningsfull ton. Han skrifver:
»Jag blir denna vinter ensam. Det gäller
hvad det kan bära för frukt. Södermark är
hemrest och Per drager åstad till Paris. Jag
har fått en slags fläkt därigenom att två
hederliga vänner köpt hvar sin tafla af mig. De
heta Ehrensvärd (sonson till den
namnkun-»nige) och Ugglas, hvilken i Upsala bodde
hos prof. Geijer. Med den senares är jag
sysselsatt och har något hopp att med
tålamod få den dräglig. Hans Majestät
konun-»g’ens godhet har icke heller ringa bidragit
att förbättra mitt kurage, äfvenså min
hederlige ståtlige kapten G:s vänliga anbud». — —
Den andliga tyngd, hvarom det förra
brefvet bär vittne, tyckes ha lättat, och
man ser åter en skymt af den glade
Troili. Han ger lifliga och träffande
notiser från Roms artist- och teatervärld,
berättar om sina arbeten och litterära
studier. Beträffande de sistnämnda
säger han:
»Jag’ har i dessa dagar för första gången
börjat läsa Goethes ’Aus meinem Leben’.
O, Goethe smakar mig mer och mer och jag
just stoltserar litet däröfver. Denna hans
biografi är ett under af stil. Han har ju också
själf sagt att: ’tyska vet jag att jag
åtminstone kan skrifva’. Ja väl, det är en tyska!
Dessutom, denna fina, ädla uppriktighet i allt,
och den djupa, klara blicken! Jag tänker
»fortsätta min kurs med honom, förhoppandes
att däraf draga väsentlig fördel.» —
Äfven det följande, d. 14 oktober
1847, daterade brefvet, vittnar om en
viss grad af arbetsmod och arbetsglädje.
Han talar däri om sina planer
beträffande valet af de af kungen beställda
kopiorna af ett par af de gamle mästarna,
såsom vederlag mot den summa af 1,000
Riks. R:mt., som i nåder blifvit honom
af högstdensamme beviljad. Han ber
om sina vördnadsfulla hälsningar till
öfverstlöjtnant Södermark och att till
honom få inberättadt, att han ämnar börja
kopiera Caravaggios »Spelare» i
Galleria Sciarra, hvilken tafla han vet
Södermark högeligen värderar; angående
sitt senare val säger han sig väga mellan
Sassoferratos »heliga familj» i Galleria
Doria och några saker af Guercino. —
Han hoppas, att Södermark skall gilla
hans första val.
»Nyheter för farbror Södermark äro för
»öfrigt: Att professor Fogelberg i dessa dagar
»sågar sönder sin Gustaf Adolf till gjutningen,
»Byström har atelier i ordning i sitt nya hus
»och arbetar där dagligen samt är tämligen
»rask liksom Fogelberg. Jag och Palm äro
»de enda af svenska ungdomen här för
närsvarande, ty Lundgren och Skjöldebrand ha
»rest till Siena och Florens på några veckor.
»— — — För öfrigt regerar Pio Nono, som
»vanligt, och gamla Rom är sig likt.
Främ-»lingar hitströmma som fordom vid denna tid.
»— — — I det mäktiga konungariket
Nea-»pel är grums. Gräsliga nyheter cirkulera.
»Ho kan utleta sanningen? Tygeson, som kom
»därifrån för ett par dagar sedan, förtäljer att
»mycken förstämning råder och att folk knappt
»töras talas vid. Spioneriet är oöfverträffligt.
»Tjänare förråda husbönder etc.» — — — —
Hur mäktigt han känner sig gripen
af Italiens förtrollning och det allt mer
ju längre han lefver sig in däri, framgår
nu allt tydligare af hans bref, hvilka
jämte allt hvad de innehålla af
personalnotiser, konstfunderingar och politiska
nyheter, äfven uttrycka konstnärens
entusiasm för den »underfulla värld hvari
han lefver» och hvars »gåtor bli allt fler
och fler.»
»Jag känner», skrifver han, »för hvarje dag
»huru detta härliga land öppnar mer och mer
»skatter för mig. Jag är förtjust däröfver, ty
»jag märker att jag icke är förtorkad.» Och
han instämmer till fullo i hvad Fogelberg sagt
om Italien: »att det är så skönt, att man
»borde lägga sig på knä i ena ändan af landet
»och krypa igenom det; man är icke värdig
»något annat.» — — — — — — — —––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
