- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
200

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om kroppslig uppfostran. Af K. A. Knudsen. Auktoriserad öfversättning från danska för »Ord och Bild» - Gymnastik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 02

K. A. KNUDSEN.

till; kunde känslan för yttre kroppslig
skönhet blifva väckt, skulle mycket
därmed vinnas för en sund o.ch kraftig
kroppslig utveckling. Ty människorna
skulle då snart komma underfund med,
att hälsa är villkoret för skönhet. Det
var skönhetssinnet som lärde forntidens
greker att utveckla kroppen, så att de
ännu stå såsom de oupphunna
förebilderna af hälsa och kraft. Om de ej
på samma gång vunnit skönhet, skulle
de aldrig hafva satt kroppslig uppfostran
så högt bland medlen till hela nationens
uppfostran, som de gjorde. För dem
var skönheten så att säga själen i
gymnastiken. Hos oss har uppfattningen af
det sköna öfverflyttats från kroppen själf
till dess omhölje, kläderna. Vi
öfverlämna åt våra skräddare och
sömmerskor att gifva form åt vår kropp genom
att stoppa upp oss på ett ställe och
snöra ihop oss på ett annat; vi äro
nöjda, när vi kunna genom deras
till-skyndelse få en missbildad kropps lyten
och skröpligheter dolda under granna
kläder, och vi äro så vana vid att blott
»skåda hunden efter håren», att vårt
öga icke längre är i stånd att säga oss,
att den elegans och grannlåt, som blott
sitter i kläderna, är sä vidt skild från
den skönhet, som en harmoniskt
utvecklad människogestalt företer, som det
falska alltid är skildt från det äkta.

Tages, som sig bör, fordran på
skönhet också med i gymnastik, så leder
den undervisningen in på den rätta
vägen. Ty ofta har man gjort sig
skyldig till det stora felet att bruka
gymnastiken till inöfvande af vissa
färdigheter och framvisande af vissa
konststycken och kraftprof. Därigenom
utestänges i verkligheten de allra flesta
från att få något gagn af gymnastiken,
och hvad det lilla fåtal angår, som har
goda medfödda anlag, så blir dess
utbyte däraf ofta ytterst tvifvelaktigt; ty

hälsa medföljer icke och betingas icke
af färdighetssträfvande och konstmakeri;
och kraftprof taga alltför ofta flera
krafter, än de gifva, alltså skada mera, än
de gagna. Dessutom kräfva dylika
prestationer alltför mycken tid att inlära,
emedan de nästan alltid äro
en-mansrörelser. Det blir icke tillfälle för alla
att på detta sätt erhålla en kraftig,
öfver hela organismen jämnt fördelad
motion; eleverna blifva icke varma och
erfara icke det välbehag, som medföljer
blodets hastiga strömmande genom alla
kroppsdelar och som dels skänker en
så omedelbar glädje vid
kroppsrörelsernas rätta öfvande, dels är det
säkraste uttrycket, för att kroppen har fått
just det mått af rörelse, som är för den
nyttigt, i synnerhet så länge den är
stadd i uppväxt. En sådan gymnastik
kan dessutom icke väcka föräldrars och
skolmyndigheters tro på att detta ämne
är af något vidare värde, vare sig för
skolan eller lifvet som
uppfostringsmedel; därtill är den för litet tillgänglig
för lärjungarna, i synnerhet för de
mindre väl utvecklade, de som just bäst
behöfva öfning; dess mål är ställdt för
lågt, det är icke härdningen och
stålsättningen för lifvets allvar saken
gäller.

Blir däremot skönheten i rörelserna
den ledtråd man följer vid
gymnastikundervisningen, så blir man tvingad att
göra sitt val af rörelser med hänsyn till
lärjungarnas krafter och det stadium af
utveckling, hvarpå de befinna sig; ty
hvad som skall utföras med användande
af den yttersta grad af ansträngning
blifver alltid oskönt. Lägg t. ex. märke
till de förvridna och osköna ställningar,
som många rörelser i barr, ringar och
trapez tvinga barn att intaga, därför att
de icke hafva krafter nog att reglera
hela kroppens tyngd endast med
armarna. Man skall naturligtvis i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free