- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
258

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Boerpolitik. Af John af Klercker. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

JOHN AF KLERCKER.

händelser vi lärt oss att beundra, vinna
ej alltid på närmare historisk bekantskap.
Man lär sig småningom förstå, om också
icke kanske i allt dela, deras uppfattning,
som i watergeuserna se blott ett förvildadt
sjöröfvarbyke, i generalstaternas hela
uppträdande, då de å sin suveräns vägnar
förde krig mot honom själf, ett
krämar-slugt hyckleri, och i den vanryktade
hertigen af Alba i själfva verket den
rättsinte, om ock något hårdhänte spanske
ädlingen och hedersmannen. Och man
frågar sig, hvarför det just är denna
frihetshjältarnas ädla nation i Rheindeltat
som sä ofta dyker upp, då det gäller
profit på slafhandel eller pirateri eller
utsugande af främmande folkslag, först i
broderlig förening med och senare såsom
arftagare till dess kolleger portugiserna.

Det flydda seklet har fått bevittna,
hur en folkkaraktär, som långt i fjärran
världsdel uppstått genom
sammansmältning af den vilda religionsfanatismen hos
Cevennernas getherdar med
krämarslug-heten hos nederländaren och
slafpiskare-talangen hos portugisen, allt dock
väsentligt mildradt af tysk godmodighet, i
oresonligt egensinne, själfförhäfning och
lättrogenhet steg för steg undergräft de
allvarliga och välvilliga civilisatoriska
sträfvandena hos världens minst
småaktiga kolonialmakt. Och vi ha nyss sett
hur det åsyftade blandningsfolket,
boer-erna, i ängslig omsorg om att till det
yttersta uppehålla ett förhatligt och
utsugande fåvälde ej skytt att utkasta gnistan
till hvad som lätt kunnat blifva en
världsbrand, vi ha hört dessa förstockade
oligarker och kafferplågare i nästan hela
världen prisas som nutidens frihetshjältar
och England skymfas såsom förtryckets
fanbärare. En slik »Umwertung äller»
ethischen »Werte» är förvisso det
märkligaste af alla tidstecken, och vore den
grundad, då kunde folkfrihetens vänner
i Europa så godt först som sist säga

farväl åt alla de ideal och förhoppningar,
för hvilka Albions ö burit ledstjärnan,,
och då skulle äfven den andra fyrbåk
för lagstyrd frihet, som från vår egen
karga halfö brunnit genom häfderna, snart
se sina dagar räknade.

Men lyckligtvis är det icke så. För
den, som samvetsgrant och fördomslöst.
sätter sig in i det britiska
Sydafrikashistoria, står den britiska
unionsflaggan-därnere, trots alla svaghets- och
underlåtenhetssynder, ännu i dag såsom den
sanna frihetssymbolen, de svagare
folkens-beskyddarinna och lagbunden
själfstyrel-ses lösen. »Det perfida Albion», denna,
parthiska pil, som den korsikanske
lyckoriddaren utslungade mot sin mest
hatade-motståndare, genljuder visserligen
den-dag, som är, i olika tonarter från alla.
örikets oräkneliga afundsmän, men
uttrycket är ännu i dag lika falskt, som då det:
utslungades. Det dementerades ju också,
på sin tid af ingen mindre än Napoleon
själf, då han i exilen yttrade sin
förvåning öfver Englands stupiditet att draga,
så liten reveny af sina segrar, att
återlämna Batavia till nederländarna, Bourbon
och Pondichéry till fransmännen. »Edra.
ministrar borde ha upprättat ett
handelsmonopol i hafven vid Indien och Kina.
Ni borde aldrig ha tillåtit fransmännen
eller något annat folk att sticka näsan
bortom Kap», tillade han.*

Och hvar perfidien nu till dags är
att söka, därom torde den ultrakatolska
patriotligan och generalstabsklicken, som
tilljublade den gamle protestantiske
Pretoriadiktatorn från Marseille till Paris,,
den tyska chauvinistprässen, som, i
vanmäktig ilska öfver att icke bakom
Englands rygg ha kunnat kapa åt sig en
koloni, icke aktade för rof att
smutskasta sin egen härskares åldriga
mormoder, och den press i ett annat land,.

*Lord Rosebery: Napoleon, the last phase..
London. 1900.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free