Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett blad ur den finska tidningspressens historia. Af Emil Hasselblatt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
EMIL HASSEL BL ATT.
icke af egen drift, hade senaten bort
finna sin ställning klar. Men olyckan
stod ej att hindra. Den betänksamma
klokskapen segrade öfver klara rättsskäl,
och promulgationen blef ännu samma
dag verklighet. Söndagens tidning
innehöll intet direkt uttalande i frågan men
aftryckte — i likhet med hufvudstadens
finskspråkiga tidningar — kejsarens
re-gentförsäkran och rikslagsmanifestet
omedelbart efter hvarandra. Bättre än den
mest vältaliga utläggning var denna
sammanställning ägnad att åskådliggöra
karaktären af det skedda.
Detta i sammanhang med tidningens
fortsatta frimodiga uppträdande måste
naturligtvis väcka starkt misshag på
högsta ort. Följderna uteblefvo icke
heller länge. Den 5 april, midt under
brinnande landtdag, publicerade Nya
Pressen själf presstyrelsens beslut om
bladets indragning på tvänne månader.
Åtgärden var motiverad med tidningens
skadliga riktning, som framkallade
folkets misstroende till regeringens
anordningar samt upprepade oriktiga
tolkningar af Finlands förhållande till
kejsardömet och manifestet af den
februari.
Allmänheten gaf omedelbart sitt svar.
På kvällen hyllades dr Lille med
uppvaktning och sång af en till
tusentals personer uppgående människomassa,
och följande afton samlades omkring
åttahundra personer till en fest för den
indragna tidningens redaktion. Svenska och
finska tal, adresser, blommor, öfver
tvåhundra telegram från olika orter tolkade
i sällsynt endräkt mellan partigrupperna
hvad hela landet kände. En protest
mot det fria ordets kränkning uppsattes
och öfverlämnades till generalguvernörens
kansli.
Indragningens effektivitet visade sig
ganska ringa. Nya Pressens
prenumerantsiffra uppsprang efter densamma med
närmare ett halft tusental, och
läsarkretsen godtgjordes genom tillfälliga
flygblad — dessa dock snart förbjudna —
samt genom Nya Pressens veckoupplaga,
hvars särskilda utgifningsrätt undfallit
pressmyndigheternas uppmärksamhet och
hvilken af detta skäl icke inbegripits i
indragningsdekretet.
Med all rätt kunde därför Nya
Pressen, när den åter fick bryta sin
på-tvungna tystnad, konstatera, att
indragningen endast verkat motsatsen till hvad
därmed afsetts. Det fria ordet hade
aldrig vunnit varmare och uppriktigare
erkännande än just nu. Den allmänna
väckelse, som en lång följd af artiklar
måhända aldrig förmått frambesvärja,
hade under trycket af en strängt
till-lämpad censur sprungit fram som en
mäktig kraft, omöjlig att betvinga. Och
tidningen hade nu fått bekräftelse på,
att dess ståndpunkt omfattades och
uppbars af en stark och lifskraftig opinion,
som kunde stödja densamma i den
förestående kampen.
Denna lät icke heller länge vänta på
sig. Hela den kampanj, som det ryska
slavofilpartiet och dess verktyg i Finland,
generalguvernören, efter
februarimanifestets lyckade kupp satte i scen
emot Finlands regentbesvurna
författning, möttes i Nya Pressen med ett
ihärdigt, skickligt genomfördt motstånd,
hvars ståndaktighet ingen
repressaliefruktan förmådde minska. Maktspråkens
karaktär af våld afslöjades utan hänsyn,
och den moraliska segern frånrycktes
städse inkräktarena. Svårigheterna, som
voro att öfvervinna, och det tryck,
hvarunder tidningen arbetade, mätes bäst
genom dess förhållande till censuren,
hvars oberäkneliga stränghet under
inverkan af upprepade sekreta cirkulär
idkéligt skärptes. Från slutet af
februari till juli 1900 drabbades Nya Pressen
af 16 presshinder, d. v. s. ungefär ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
