Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Robert Herrick. Af Per Hallström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
PER HALLSTRÖM.
tonen, innan den brister, litet sirlig ock-
så och manierad efter antika mönster
af den ej allra bästa sorten, men alltid
är den graciös, ofta oöfverträffligt frisk
och med hembygdens bästa doft och
evigt unga vårars sol omkring sig.
Jag låter den tala för sig själf, men
först några ord om skaldens sista tid.
Han lefde öfver revolutionen, hur
pass väl eller hur pass illa är obekant,
och fick sitt prästgårdsgäll igen, när kung-
en fick sitt eget. Där lefde han till åttio-
fyra års ålder, troligen nöjd nu att gömma
sig, där han förut känt sig i lands-
flykt ibland. Ty tiden var fortfarande
icke hans, dikten var en annan, retoriken
satt i sitt breda säte, stoltare ju bättre
den fyllde ut det, naiviteten var borta
och föraktad, för att icke komma till
heders igen på hundra år. Det var väl
för honom, om han kunde behålla den
berättigade tro på sin sångs varaktighet,
han tidigare yppat; framför allt var det
väl, att gullvifvor och violer funnos ännu,
om han också ej längre orkade dikta
om dem.
Nu till öfversättningen. Den söker
icke vara alltför noga; passar icke en
bild i formen, väljer den en annan, ty
så bli ju ändå dikter till. All slafvisk
tolkning af vers på främmande tungomål
är, som till öfverflöd visats, en omöjlig
konst. Man får nöja sig med att söka
ge uttryck åt den stämning, man anar
sig till hos diktaren. Lyckas det något
så när på ett otvunget sätt, är det bätt-
re än att ge ett noggrant och stelnadt
schema.
»Hesperides» inledes med följande
verser:
DENNA BOKENS ARGUMENT.
Om blommor, bäckar, lunder, bon med dun i,
april och maj jag sjunger och om juni,
midsommarstången, dansen, bergningsvakan,
om brud och brudgum och om bröllopskakan,
om ungdom, kärlek, allt hvad ljuft jag vet,
och sjunger så en del fåfänglighet.
Om dagg och regn jag sjunger ock så smått,
om balsam, olja, kryddor, ambragrått.
Om tidens skiftning sjunger jag i flit,
hur rosen blommar röd och liljan hvit,
om snår och skymning, som sig sänker snabb,
om älfvokung och hof kring drottning Mab,
om helvet — och beständigt, trots min brist,
om himlen, som jag hoppas nå till sist.
Herrick fyller ärligt hela sitt program,
allra mest om blommor och »en del
fåfänglighet». Jag har valt här och där
och visar honom icke så fullständigt.
KÖRSBÄR.
Körs-körs-körsbär, så jag ropar,
fulla, vackra, köp i hopar!
Frågen I mig sedan, hvar
de ha växt, jag ger till svar:
Där sig Julias läppar kröka,
må du körsbärslandet söka.
Året om sin frukt det hyser,
året om så röd den lyser.
OM JULIAS RÖST.
Så jämn, så ljuf, din röst har silfverklang;
själf de fördömdas här till ro den tvang,
så lyssnande den stod vid dina rutor
mot ord, som smälta in i ton af pärlmorlutor.
JAG ROPAR OCH ROPAR.
Jag ropar, ropar. Hvad, ditt troll?
Kom flickor, tag min gullvifsboll!
Men efter vifvor vissna snart,
låt bli den och tag mig med fart.
När det ej heller passar mer,
säg blott ett ord, så tar jag er.
HUR PENSEER ELLER HJÄRTETRÖST
BLEFVO TILL.
Hör ovisa jungfrurs saga:
Alltför kära, alltför svaga,
fåfängt de mot lyckan logo,
miste sitt förstånd och dogo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
