Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms rådhusfråga. Af Carl Lindhagen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN.
därpå, att det var centralare beläget på
en framskjuten vacker plats invid Mä-
larens vattenspegel. Det ansågs därför
viktigt att under alla förhållanden bevara
den åt kommunen, oafsedt dess framtida
användning. Möjligheten att framskjuta
afgörandet var dessutom afklippt genom
att ägaren utsatt viss tid, utöfver hvil-
ken han ej vidare ville stå vid sitt för-
säljningsanbud.
Efter inköpet af Eldkvarnstomten
hvilar ej längre detta senare damokles-
svärd öfver frågan. Man kan nu med
lugn öfverlägga äfven om Öhnells för-
slag. Och detta behöfves ganska väl.
Ty äfven det lider af samma brist som
Uddenbergs, att äfventyra stadshusfrågan.
Fortfarande står nämligen fast, hvad
Stockholms drätselnämnd yttrade år 1892
att »båda frågorna på mångahanda sätt
äro med hvarandra förbundna».
Visserligen talas i Öhnells förslag
icke något om stadshuset. Men detta
gör saken ännu mera äfventyrlig. I sitt
yttrande Öfver förslaget drar äfven drät-
selnämnden ut konsekvenserna af denna
förtegenhet. Därmed är nämligen, säger
nämnden, »ett väsentligt steg taget mot
en lycklig lösning af den omfattande
frågan om en kommunalbyggnad», ty
då skulle särskildt kvarteret Mars kunna
»med fördel användas för en byggnad
för den kommunala förvaltningen». Och
motionären själf synes under öfverlägg-
ningen hos stadsfullmäktige om inköpet
af Eldkvarnstomten ej velat ställa sig
alldeles afvisande mot en sådan tanke,
då han yttrade, att »uti gamla rådhuset
skulle kunna beredas ganska ändamåls-
enliga lokaler för beredningsutskottet,
drätselnämnden, stadsingeniörskontoret,
byggnadskontoret och så vidare».
Lämnas nu den andra sidan af saken
utan allt beaktande, kan Öhnells upp-
slag blifva ännu farligare än något annat
för en riktig lösning af stadshusfrågan.
Det kan leda till icke blott ett olämpligt
läge för stadshuset utan äfven att detta
till sin betydelse blir underordnadt dom-
stolshuset. Den betydande kostnaden
tör inköpet af kvarteret Eldkvarnen och
de stora utgifter för själfva byggnaden,
hvartill platsens läge lätt lockar, kunna
nämligen hafva till följd, att stadshuset
får afstå från anspråket att vara stadens
representativa byggnad.
Om någon anser, att ärendet förr be-
handlats för långsamt, så är det ett ännu
större fel att nu slå öfver åt andra sidan
och låta det gå för fort. I förra fallet
står utvägen öppen att nå det rätta,
i det senare afklipper man lätt denna
möjlighet. Det är farligt och i längden
dyrbart att forcera endast en del af en
stor byggnadsfråga, innan åtminstone
konturerna af det hela ligga klara och
ostridiga för alla.
Inför denna situation kan det vara
nyttigt att för oss frammana föredömet
från Köpenhamn. För stadens styrelse
och förvaltning har där under senaste
åren uppförts en byggnad, kallad rådhus.
Denna, som äfven innesluter stora fest-
lokaler, erkännes allmänt vara ett af de
mest framstående monumentala byggnads-
företag, som på långa tider förekommit
i Norden. Med enkla medel har åstad-
kommits en byggnad, som är storslagen
utan att förhäfva sig och originelt ut-
smyckad utan prål. Framför allt spå-
rar man i stort som smått en kärleks-
full tanke, nämligen den, att resa ett
panteon öfver stadens historia från dess
första grundläggning och skapa en me-
delpunkt för kommande tiders historia
under växlande styrelseformer. Vill man
verkligen något stort, så ligger däruti
en sådan kraft, att man till slut meren-
dels lyckas. Och Danmarks hufvudstad
har lyckats att i detta rådhus resa en
mäktig symbol af denna idoga och in-
telligenta stads genius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
