Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdatecknaren Erik Gustaf Geijer. Af L. M. Bååth. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Axel Oxenstierna skref Geijer,
att han väl gjort Sverige de största
tjänster, men likväl en gång misslyckats.
»Det är genom sädana motsägelser, det
är genom en sådan tids och
omständigheters inverkan äfven på de utmärktaste
karaktärer, som man lärer sig förstå det
rörande af skuggorna i mänsklig storhet
och att blifva på en gång rättvis och
billig. Jag har bemödat mig att vara
det.»
Det är genom denna medkänsla,
denna sanningskärlek som Geijer breder ett
försonande skimmer öfver t. o. m. en
tyrann sådan som Kristiern. Af samma
orsak söker han förmildra intrycket af
Karl IX :s blodiga bana, och det sätt,
hvarpå han gjort det, hör till de skönaste
sidorna i Geijers historia, där hans
människokännedom och hans stilistiska konst
äro sällsynt medryckande. Linköpings
blodbad är i Geijers historia något helt
annat än i Fryxells. Den senare ser däri
en fasansfull händelse, som han ej söker
förklara, den förre förklarar det som
slutet af den mångåriga strid, Karl hade
fört mot adeln och mot sina bröder. Karl
led af en motsägelse i sitt lif: »att kämpa
mot sitt hus och ändock for det». Han
måste skydda Vasahusets bestånd och
uppgifter. Så starkt söndersliten var Karl
inom sig, att han ej ångrat, hvad
eftervärlden mest lade honom till last.
Geijer söker förklara utan att därför försvara
Karl IX :s handlingar. Karl var en af
dessa starka viljor, som taga folken med
sig.
Geijers historia lämpar sig icke till
folkläsning till följd af dess djupa tankar
och vetenskapliga gestaltning. Men den
är eljest buren af ett dramatiskt lif och
stor raskhet i skildringen, däri ett rörligt
och känsligt sinne talar till oss. Plötsligt
lysa som en blixt äkta Geijerska infall
och epigram, som kasta ett bjärt ljus
öfver skildringen. Många af dessa gingo
ut ibland den stora publiken och, för
att begagna Fryxells kvicka, men en
smula afundsamma ord, gingo de och
gällde »man och man emellan såsom
klingande mynt», därvid Fryxell för sin del
förmenade »att en god del af detta mynt
icke håller profvet och att dess klang är
bättre än dess halt». Geijers historia
ut-öfvade snart ett mycket stort inflytande
å det allmänna tänkesättet och tidens
politiska frågor.
Dessa bevingade ord i Geijers historia,
af hvilka några blifvit till ordspråk, vittna
genom sina egendomligheter om en stor,
originell tänkare, som riktar sitt folks
uppfattning med nya, förut okända
synpunkter. Den kärlek till historien, som
ej blott Fryxell, utan äfven Geijer väckte
hos en samtid, som måst nöja sig med torra,
skematiska rikshistorier, betingades
särdeles genom den konstnärliga form, hvari
Geijers historieskrifning framträdde. Det
är här som historieskrifvaren verkar med
skaldens fina känsla. Det är de stora
kriserna och vändpunkterna i svenska
folkets öden som sätta denna ursprungliga
skaldefantasi i den lifligaste rörelse, och det
är då som framställningen, på så många
ställen knapphändig nog, växer i bredd
och fyllighet, ju mera Geijer gripes af
uppgörelsens stora ögonblick. Dessa
proportioner i Geijers teckning synas mig
vara mycket belysande för hans starka
försänkning i tidens lefvande verklighet.
Vasatidens historia under 1500-talet
visar ett typiskt drag för Geijers sätt att
afväga proportionerna. Gustaf Vasas och
Karl IX:s historia äga inom det allmänna
omfånget ett visst själfständigt mått, men
det är betecknande nog, att Erik, Johan
och Sigismund ej hafva någon
själfstän-dig historia. Så ses detta redan af
rubrikerna »Erik och hans bröder», »Johan
och Karl» och »Karl mot Sigismund».
Det är Karl, som går igenom hela tiden
och är i Geijers teckning den ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
