Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Talis Qvalis’ ungdomstid i Lund. Några tidsbilder från 1830—40-talen. Af A. O. Lindfors. Med 28 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ VÄG TILL MARKNADEN I LUND.
Amilon och Bernhard Ruberg (de två
sistnämnda bas-solister). Till en något senare
tid än den vi nu skärskåda hörde de
ryktbara tenorerna Lindergren och Wolcke,
baritonisterna Feuk, Eurenius, Widell
och bassångaren Nils Boos, de
»sångfåglar», som »tänkte sjunga ihop ett
näste» i Akademiska Föreningens
ny-byggnad men ej då fingo se det inredt.
Tack vare denna nya körsång trädde de
af Otto Lindblad komponerade
ungdomsfriska studentmarscherna i stället för
de gamla slagdängor, under hvilkas toner
studentflockarna ditintills gått sin
uppsluppna gåsmarsch kring Lunds gator,
särskildt den siste April,
Valborgsmässoafton: såsom »Studentens glada lif,
studentens glada mack, mack, mack» eller
>Ritsch och ratsch och filibom, med hjärtat
fullt och kassan tom, så lefva vi vårt
lif förutan sorg och kif».
Och poeter, som voro villiga ge tonerna
ord eller ord för blifvande toner, fattades
ej heller: först och främst Talis Qvalis,
som skrifvit så många präktiga, sångbara
dikter åt Otto IJndblad att bygga
tongångar på — t. ex. »Stridsbön», »Hymn
till konungen», »Har du sett solen . . .?»
»Bland alla dagens strider», »När i
morgonandakt jorden» m. fl. —, vidare
läkaren Herman Sätherberg med »Vintern
ETSNING AF JOHAN HOLMBERGSON.
rasat», »Glad såsom fågeln i
morgonstunden», »Rundt om i festliga salen
går dansen», »Skogen står tyst», o. s. v.T
vidare Janne Afzelius, som fick en så
sorglig och bråd död, med visorna »Gröna
julle, halka lätt på vågen»r »O, mitt bröst
af tjusning bäfvar», läkaren Wetterberg
(Onkel Adam), Assar Lindeblad, Carl
August LIagberg m. fl. Till ett par af
Love Almqvists Songes, »Angelens
kallelse» och »Björninnan», satte Lindblad
musik; och fanns ingen passande dikt
tillgänglig så var Otto liksom Adolf
Lindblad — och så många andra svenska
tonskalder — man att själf sätta ord till
sina visor; så ha »Trollhättan»,
»Sångfåglarna», »Naturen och hjärtat» m. fl.
tillkommit.
Af de båda bröderna Strandberg hade
Olle ojämförligt den vackraste rösteny
men äfven Calle sjöng en god första
bas och var dessutom af synnerligen
stort värde för den nya sångföreningen
och för inlärandet och spridandet af
Otto Lindblads kompositioner dels genom
sin träffsäkerhet som notläsare och sin
förmåga att genast kunna sjunga ett nytt
stycke från bladet, dels och framför
allt på grund af sin ovanliga talang
som pianist och ackompagnatör. När
något nytt stycke af Lindblad skulle in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
