Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Talis Qvalis’ ungdomstid i Lund. Några tidsbilder från 1830—40-talen. Af A. O. Lindfors. Med 28 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLE STRANDBERG. BLYERTSTECKNING AF MARIA
RÖHL (1842). I Kungl. biblioteket.
tagande sig motsvarande uttryck i härlig
musikalisk komposition. Med allt detta
hade dock Lindblad i hvardagslag ett
hurtigt lynne, älskade friluftslif och var
en utmärkt skytt och outtröttlig jägare,
hvilket gifvit anledning till det smeknamn
han bar inom kotteriet, nämligen »Kulan»1.
Han läste, liksom Talis, på lediga stunder
på filosofiska graden och tog den också
verkligen år 1844. Enkel och
anspråkslös som han var, trängde han sig ej
under basunstötar fram till de stora
köttgrytorna i samhället utan lefde i och
för sin musik, hade det knappt, gifte
sig med en enkel flicka, den nyssnämde
1 En sång af Assar Lindeblad till Zoologiska
jägarsällskapet började så här: »Kulan går
sin bana ärligt.» Det blef en af Lindblads
första viskompositioner.
hotellvärden Tor Anderssons dotter, och
fick slutligen en klockarlägenhet i Skåne
som lefvebröd. Strandberg har i ett
vackert kväde ristat vännens minnesruna
vid hans allt för tidiga graf. Där var
Carl Bellander, en ståtlig och elegant
företeelse, bohusländing, bassångare och
fiolspelare. Hans många fåfänga
ten-tamensförsök för juris professor
Schre-welius hade inom kamratkretsen förskaffat
honom namnet »Kuggas»; vid en dylik
tentamen, antagligen den sista, gaf han
en gång i vredesmod ett svar, som blef
ett »bevingadt ord» i det dåtida Lund.
Frågan lydde: »Hvad blir följden, om
en person, t. ex. kandidaten, lejer en
karl för att ge en annan, t. ex. mig,
ett kok stryk?» Svaret blef: »Följden
blir utan tvifvel den, att professorn får
vida mindre smörj, än om jag gör det
själf.»
Bellander är lifslefvande skildrad af
danske författaren M. A. Goldschmidt
dels i hans »Lifs Erindringer» och dels
i novellen »Drömmene», där händelserna
utspelas på ett värdshus i Helsingborg
och på Sundets isbelagda yta.
Bellander aflade aldrig juridisk examen
utan valde en annan lefnadsbana, som
kanske var lika förmånlig, han gifte sig
med en rik enkeöfverstinna och till ett
trefligt jordagods, Reslöfsgård, beläget
ett par mil norr om Lund. Han blef
en duktig landtbrukare och anlitad
kommunalman, jag var ofta i hans hem*
som låg inom min faders pastorat, och
hörde honom spela fiol för sina två
gossar i ett senare gifte.
En och annan gång, då något festligt
stod på i Lund, lät han spänna för sitt
svarta spann och åkte in för att
upp-lifva gamla studentminnen och slå gäcken
lös i sällskap med forna kamrater. Glad
och vänfast var han in i det sista. Han
och de voro af samma typ som »Gösta
Berlings» kavaljerer, sorglösa, ridderliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
