Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Inbördes hjälp och progressiv utveckling. Af Furst Peter Krapotkin. Öfversättning från författarens manuskript. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna af the struggle for life skulle
eliminera verkningarna af inbördes hjälp,
ity att inbördes hjälp låter ändamålsenliga
såväl som icke ändamålsenliga arter
kvar-lefva?»
Den andra frågan eller invändningen,
som nästan sammanfaller med den
föregående, går ut på att inbördes hjälp
skulle kunna bevara såväl de till fortsatt
tillvaro icke ändamålsenliga som de
därtill ändamålsenliga.
Ett svar på den första af dessa
frågor ligger redan i de ord ur Darwin’s
»Descent of Man», hvilka jag citerat i
»Inbördes hjälp». De arter — säger
han där —, som räkna det största antalet
inbördes mest sympatiserande
medlemmar, skola reda sig bäst och lämna den
talrikaste afkomman. Ordens mening är
påtaglig, och en närmare undersökning
bekräftar dem till fullo. Arter, hvilkas
individer sakna förmåga af samverkan,
måste nödvändigt duka under, så snart
striden mot vidriga naturförhållanden blir
alltför svår. Orang-utangernas små
isolerade familjer representera sista återstoden
af en utdöende art, som sannolikt
kommer att fullständigt försvinna, liksom redan
hundratals andra ap-arter hafva utdött
sedan tertiärtiden. Hvad de icke
sällskapliga falkarna beträffar har den store
ornitologen Syévertsoff påvisat, att deras
antal är på väg att minskas. Och å
andra sidan visar det stora antalet
varieteter och arter af sällskapliga falkar
jämte deras stora utbredning, att de
sällskapliga falkarna tendera att ökas.
De icke sällskapliga bien, som under
vissa omständigheter lefva som
snyltgäster, hafva icke varit i stånd att med
’ V
den framgång utkämpa striden för
tillvaron, att de kunnat gifva upphof till
en särskild, fortlefvande varietet; och om
å ena sidan de slafhållande
amasonmy-rorna bilda en distinkt art, så är dock
deras antal litet i förhållande till de säll-
skapliga myrornas ofantligt stora
art-och individrikedom. Och direkta försök
hafva konstaterat, att de slafhållande
myrorna i så hög grad hafva förlorat
förmågan att själfva skaffa sig föda och
draga försorg om sin afkomma, att
endast vissa samverkande gynnsamma
omständigheter möjliggöra fortlefnaden af
deras såväl till antal som individrikedom
obetydliga arter. Så snart kampen mot
existensvillkoren på deras nuvarande
vistelseorter blir svårare (t. ex. till följd
af markens uppodling), kommer deras
antal att ytterligare reduceras. Och det
blir sålunda hufvudsakligen de
sällskapliga myrarterna (jämte med dem
besläktade arter, hvilka enligt Wasman lära
förefinnas till synnerligt stort antal) som
komma att fortlefva.
Det är alltså tydligt, att inbördes
hjälpsamhet verkligen är en orsak till
differentiering, som gifver upphof till nya
arter. Men dess artskapande förmåga
framgår ännu tydligare af dess stora
inflytande på de anatomiska och
fysiologiska förändringar, som under tidernas lopp
kunna blifva till tydliga kännetecken.
Ty lefnadssättet är i sin ordning nära
beroende på, i hvilken utsträckning
inbördes hjälpsamhet utöfvas inom arten
i fråga. Ingen naturforskare tviflar ett
ögonblick på att de stora periodiska
eller icke periodiska, tillfälliga eller
ständiga vandringar, som utmärka nästan alla
idislare och hästdjur samt många gnagare,
hafva gifvit upphof till eller åtminstone
medverka vid bildandet af nya arter eller
öfverförandet af uppkomna varieteter i
nya arter. Men anlaget för vandringar är
ett anlag af helt och hållet sällskaplig
karaktär och är ytterst beroende på
utvecklingen af inbördes-hjälp-instinkten.
Ingen tviflar väl heller på betydelsen
af den intellektuella utveckling, som
sätter en art i stånd att, i fall af nöd, finna
pä nya födoämnen eller, när helst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
