Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad icke ens baron Wartens
vältaligaste lektioner i ars amandi förmå
uträtta hos den trosstarke
naturvetenskapsmannen, det lär han sig på ett annat sätt.
Han tvingas en dag af lifvet själft att
erkänna »att det ur sådden af kyssar och
älskog och flirt kan växa ris till aga åt
en klok man»; han ser med samma häpnad
och skräck som då Macbeth ser skogen
vandra fram mot sin borg, hur »det
uppför gärningarnas mäktiga ström kommer
följder vandrande och når och drabbar den
rätte ». •
Det är vid sin första älskarinnas
dödsbädd som han hämtar denna bittra lärdom.
Den som efter oändliga lidanden och sorger
hvilar där, har skarpare ögon än att hans
slitna fraser skulle kunna dölja hårdheten
och tanklösheten i hans inre. Han nödgas
gå till rätta med sig själf, och han
upptäcker, att det som han kallat lycka och
njutning var inälfvornas jubel, att det går
andra vägar till lyckan än han drömt om,
att försakelse och sinnenas stäfjande äro
faktorer, utan hvilka ingen kan få lifvets
problem att gå rätt hop.
Det växer nya tankar hos honom, han
växer själf och närmar sig en ny typ, den
tredje Adam. På detta plan finner han
före sig sin vän Warten, och när han
funnit henne, som vill vara hans hustru, kan
han endast peka på Wartens äktenskap och
säga: »som dessa vill vi vara».
Det hjälps inte, baron Warten stör
otvif-velaktigt totalintrycket af boken — trots
alla de tänkvärda saker han har att säga.
Han har redan i bokens början realiserat
allt det, som Gova famlar sig fram mot
under berättelsens gång. Bredvid honom
blir bokens egentlige hjälte ointressant och
osympatisk. Man har mycket mera lust
att höra herrskapet Wartens historia,
hvarom man hålles i så godt som fullständig
okunnighet; af hur mycket högre och finare
art måste icke den högt begåfvade baronens
utvecklingsgång ha varit, hur mycket mera
skulle den icke kunna lära oss än Govas
klumpiga och schablonmässiga lifsfilosofi,.
som ingenting annat är än rofferiet, satt i
system.
Emellertid kan man ju hoppas, att Algot
Ruhe en gång ger oss äfven den historien.
Alexander Gova är ju en tidstyp, som just
genom sin vanlighet tränger sig på en och
ropar på uppmärksamhet.
»Den tredje Adam» är en roman af en
resonnör, uddig i repliker, kvick och
träffande i detaljer, ofta diskret och måttfull
i greppen. Hvad som fattas är kanske
omedelbarhet i skildringen, medryckande
och öfvertygande fart öfver det hela; ibland
har berättelsen en kallt reflekterande,
oinspirerad ton. Det är just inte figurer som
lefva; det säges bra saker om dem, de
säga själfva bra saker, men intrycken vilja
knappast förtäta sig till en hel bild, med ett
ansikte som man ser och en röst man hör.
Härmed sammanhänger det litet pretiösa
i stilen. Alla personerna i boken —
författaren själf också — tala mycket sökt, de
röra sig i bilder, helst naturvetenskapliga,
som allt som oftast äro tvungna och föga
upplysande. Nar man skrifver ett sådant
språk, som alldeles afgjordt står talspråket
tämligen fjärran och som söker nå helt
andra effekter än den trogna kopieringen,
är det störande och stilvidrigt att, som
Ruhe gör, konsekvent sätta predikat i
singularis till subjekt i pluralis. Må vara, att
språkutvecklingen går ditåt; det är i alla
fall godtycke att på en enda punkt springa
utvecklingen i förväg, medan man nöjer
sig med det grammatiskt korrekta på otaliga
andra punkter, som i alldeles lika hög grad
förändrats i talspråket. Denna lilla detalj
bidrar i sin mån till att ge stilen ett
oorganiskt tycke.
Emellertid få dylika småanmärkningar
icke bortskymma de stora förtjänster Algot
Ruhes senaste och tvifvelsutan bästa bok
besitter. I)et är en bok, skrifven med
psykologisk finess, med kvickhet och
fördomsfri sanningskärlek.
Fredrik Böök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
