- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
323

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Leo Nikolajevitsch Tolstoi. Af Hellen Lindgren. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JASNAJA POLJANA.

tet. Men dessa försök till diktarsjälfmord
misslyckas för Tolstoi trots allt. Trots
allt sitt fördömande af undantagsnaturen
kan han icke nivellera och dödå sin egen
artistiska personlighet och göra den till
en medelmåttig bondnatur. Öfverallt
upptäcker man passionen att älska,
entusiasmeras med en diktares oförnuftiga,
vilda kärlek och jämte detta passionen
att trösta och beskydda.

Det blir på en gång komiskt och
sublimt att höra Tolstoi, när han skall tala
till sina bönder och försöka trösta dem
öfver rysligheterna i deras
förvaltarför-tryck. Man vet ej, om man skall tro sina
ögon, när man läser Tolstois namn under
bondberättelsen Vaxljuset. En
bondplå-gare får här sitt straff genom en af dessa
tillfälligheter,som vi med full rätt kalla en
lycklig slump, emedan man aldrig vågar
räkna på dem. Här framställes med den
allvarligaste ton förvaltarens vådadöd —

han blir under en ridt spetsad på en
gärdsgård — som ett intyg, att den onde
ej får förbli ostraffad, om man blott
lämnar vedergällningen åt högre makter.
Det är ej godt att förstå, om Tolstoi
tror på en sådan af naturen verkställd
vedergällning, som reglerar missbruken
och förrättar bödelstjänsten. Eller är
det hos honom ett medlidande, som ej
aktar medlen, när ändamålet anses godt,
som dikterar detta? Eller slutligen —
finns det ej en hemlig mirakeltro hos
Tolstoi, som gör, att han kanske tror
på denna barnfabel själf? Om man icke
antar en sådan vidskepelse hos diktaren
själf, hur skall man då förklara mottot
på Anna Karenina: »Min är hämnden,
säger Herren.» Nej, Tolstoi är icke
blott den andlige påfven och själfsäkra
reformatorsnaturen. Han har barnets
och kvinnans kärlek och tro, fanatikerns
och den hederlige förtryckarens välvilja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free