Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sågverksindustrialismen i Norrland. Några anteckningar ur Norrlandskommitténs betänkande. Af Valfrid Spångberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID SPÅNGBERG.
redan 1900 var det 34,3 procent — af
all enskilde tillhörig jordbruksfastighet i
dessa bygder, som det nu ifrågasattes,
att de skola offra litet af sin bekvämlig-
het och underkasta sig en lagstiftning,
hvilken betryggar jordbrukets hotade exi-
stens som näring vid sidan af industrin.
Utöfver den mark, som industrin förvärfvat
med full äganderätt, har den på liknande
köpevillkor skaffat sig afverkningsrätt för
lång tid framåt till skogen på stora land-
sträckor, som vid afverkningstidens ut-
gång vanligen med äganderätt öfvergå
i sina innehafvares besittning. Den mark,
som faktiskt befinner sig i industrins
hand, är således ännu mycket större än
ofvan åberopade siffra angifver.
Att industrin är herre i Norrland, det
behöfver man icke längre resa dit för
att öfvertyga sig om. Hur den blifvit
det, visar hemmanet Grubbans historia.
Det viktigaste är naturligtvis dock, hur
den utöfvat sitt herravälde, om den visat
sig benägen att af egen drift tillgodose
det allmännas intressen eller behöfver
bandet af en reglerande lagstiftning för
att iakttaga sina plikter om icke mot
annat så mot sin egen framtid. Hur
sköter den jorden, som behöfver hållas
i kultur för att industrins arbetare skola
ha lifsmedel att tillgå och för att en
jordbruksbefolkning skall kunna bibehål-
las som rekryteringsstam åt industrin?
Och hur sköter den skogen för att ha
något timmer att såga, när det nuvaran-
de är slutsågadt?
Bolagens jord skötes mestadels af
arrendatorer. Endast kring sågverken
drifva bolagen själfva jordbruk. I när-
heten af folkrikare platser förekomma
boställsgärdar äfven i skogsbygderna.
Af den undersökning Norrlandskommit-
tén verkställt framgår, att det jordbruk,
som bedrifves af bolagen själfva eller
deras tjänstemän, skötes väl, men be-
kräftas, att arrendatorssystemet så godt
som undantagslöst bringar jorden i för-
fall. Kommittén »tvekar icke att såsom
resultat af sina undersökningar uttala,
att jordbruket i så afsevärd mån försäm-
rats å ett så stort antal af bolag förvärf-
vade bondehemman särskildt i öfre Norr-
land, att minskningen i jordbrukets af-
kastning måste betraktas som en bety-
dande nationaiförlust». Ofta lyckas bo-
lagen icke till arrendatorer få annat än
lösa arbetare, som hvarken ha någon in-
sikt i jordbruket eller något intresse där-
för. Arrendatorns ställning är icke så
dan, att den frestar dem, som vilja lägga
ned något ordnadt arbete på jordens
skötsel. Den i regel korta arrendetiden
ställer honom i ett strängt beroende af
bolaget, som mindre frågar efter hur han
sköter sitt hemman än om han står bo-
laget till disposition för skogsarbetet, oaf-
sedt huruvida den senare skyldigheten
är inryckt i kontraktet eller ej. Jord-
bruket får skötas af hustrun och barnen,
medan mannen är ute på timmerdrifningen.
Om han också inser, att jordbruket
en gång upparbetadt skulle gifva en säk-
rare inkomst än skogskörslorna, så har
han inga medel till denna upparbetning
och icke heller någon trygghet för att
få behålla hemmanet, när arrendetiden
utgått eller ens till dess. Ännu mindre
än de gamla tegarna hållas i kultur, kom-
ma naturligtvis på dylika arrendegårdar
några nyodlingar och jordbruksförbätt-
ringar i fråga. Däremot händer det rätt ofta,
att bolagen icke lyckas få någon arren-
dator alls på de villkor som bjudas, och
att hemmanen fullständigt förfalla till ödes-
hemman. Husen få murkna och ramla
ned. Tegarna besås med skogsfrö i stäl-
let för med säd eller få ligga som gräs-
vallar, hvilka skogen så småningom tager
i besittning.
Men skogen vårdas väl dock bättre
i bolags- än i bondehand? Man skulle
tro det, men Norrlandskommitténs un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
