Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om modern spansk dramatik. Af Adolf Hillman. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
ADOLF HILLMAN.
JACTNTO BENAVENTE.
företal till försvar för moralen i sina ar-
beten, som ock Gaspar fick göra ett par
år förut för »Las personas décentes». Det
var 1892 som denna omarbetning kom
upp på scenen och gjorde lycka hos både
kritik och publik. Året efter »Las venga-
doras’» fall 1884 hade Sellés fått uppfördt
La vida publica, fyra-akts-drama, som är
en utmärkt politisk studie, ehuru under-
lägsen »Las vengadoras».
Utrymmet förhindrar ett närmare ingå-
ende på Sellés’ dramatiska författarskap,
men utom de nämnda dramerna bör äfven
tre-akts-dramat La mujer de Loth näm-
nas, såsom varande en exponent på den
nya strömningen i Spanien, sedan man bör-
jat ledsna på Echegarays eviga dogmatiska
konflikter. Det uppfördes första gången
1902 och är försedt med en prolog af förfat-
taren, där han bland annat säger: »Ascen-
ciön (hjältinnan) personifierar det nya
Spanien, som genom kunskap, arbete och
kärlek vill ge lif åt det som är förtorkadt
och föryngra det som är gammalt. Sam-
hället, som går upp i århundradens mur-
kenhet och resigneradt böjer sig för för-
fädrens lyten med samma vemod som en
ung kvinna som gifter sig med en åldring,
förkroppsligas i en aristokratisk general,
styrkan och traditionen förenade i samma
person. Pedro symboliserar den revolutio-
nära anden, säker på sin seger, stark i sin
rätt, besluten att kämpa därför som för
lifvet. Han kräfver som rättighet det som
tillhör honom genom kärlek och arbete . . .
Med ett ord mitt arbete är riktadt mot den
nationella arkaismen och på samma gång
mot modlöshet och väntan på döden af
svält.»
Första rummet bland Echegarays lär-
jungar intager Leopoldo Eugenio Cano y
Masas, f. 1844, äfven han framstående
matematiker, professor i geometri och ge-
neral. Till något mera än ett tolftal uppgå
hans arbeten för teatern, de flesta kome-
dier, öfversatta till flera språk och upp-
förda på utomspanska scener, ett par dra-
mer och en tragedi. Det var endast ett
par år efter Echegarays framträdande som
dramatiker som Canos första stycke gick
öfver scenen. Det vann icke bifall hvarken
från publik eller kritik. Samma blef ock
förhållandet med de två följande kome-
dierna Los laureles de un poeta och La
opinion publica, båda uppförda 1878. Den
* framstående kritikern Revilla säger om dem,
att de röja Echegarays lärjunge i godt som
ondt, att Cano är en stor skald och af ett
virke, af hvilket en god dramatiker kan
skapas, att hans olycka är att ha mött
Echegaray på sin väg, att han måste glömma
Echegaray, lämna romantikens drömmerier
och vända sig till det lefvande lifvet, o. s. v.
Komedien La mariposa (1879) blef emel-
lertid ett stort framsteg i dramatisk inspi-
ration, ett verkligt drama — det slutar
naturligtvis Echegarayskt tragiskt —7 där
mänskliga känslor målas sant, där perso-
ner af kött och blod röra sig, där formen
ända in till de minsta detaljer är fulländad
och versen elegant.
Höjdpunkten, efter spanska begrepp,
anses Cano ha nått med Pasionaria, blom-
sterförsäljerskan som säljer passionsblommor,
uppförd första gången på Zarzuelateatern
1883. Dess rörande innehåll, icke fritt från
banaliteter, drog mycket folk, och kritiken
var mycket nådig. Den håller sig ännu på
repertoaren. Mindre lycklig blef Cano med
Gloria 1890, som publiken fann obegriplig
och kritiken stämplade som en samling af
heterogena element utan intresse och skön-
het. Ett af Canos sista är La maj a 1902,
dramatisk allegori i tre akter på vers, som
visserligen innehåller några scener af oom-
tvistlig skönhet och några patriotiska strofer,
som fängsla publiken, men icke håller måt-
tet inför en modern kritik.
Samtidigt med Echegarays omslag fram-
trädde Galdös med dramat Realidad (1892).
Benito Perez Galdos, f. 1845, debuterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
