Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
MÅLLA MONTGOMERY.
beln för de ädla tårarna. Han trodde,
att denne Jägerhorn haft mycken del i
fästningens uppgifvande, som han uppen-
bart ogillade.
Då Malla sommaren 1823 råkade
Franzén och Tegnér vid Frösunda, gick
sällskapet ute i Parken bredvid lands-
vägen, då ett grannt equipage med sex
grå hästar kom körandes. Alla skyndade
fram till vallen för att hälsa och vifta.
Då Tegnér fick veta, att det var ryske
ministern Suchtelen som där for, yttrade
han med indignation sin förtrytelse öfver
att Svenskarne så kunde fira »den röf-
vare, som beröfvat dem Sveaborg». Det
sades nämligen, att kommendanten Cron-
stedt blifvit bedragen till att öfverlämna
fästningen genom en falsk svensk tid-
ning, som Suchtelen låtit trycka. — Such-
telen bad sedan att i sitt album få Teg-
nérs handskrift, — denne ditskref då
denna vers ur sitt skaldestycke Svea:
O, Svea, dödens borg — O, borg af Ehren-
svärd byggt
liksom en blodig sköld från statens hjärta ryckt.
Då Suchtelen läste detta, hade han
sagt: »Si mr. Tegnér prétend par lå me
faire une épigramme, je lui répondrais
qu’à ma place comme bon Russe il
aurait fait de même.»
(I september.) Underrättelserna från
Finland bedröfvade henne mer och mer;
blott några enskilda drag af tapperhet
och uppoffrande mod gjorde henne ibland
glädje. Hon hörde om bataljen vid Re-
volax, där ryske generalen Boulatoff blef
tillfångatagen, berättas, att då den posi-
tion, som han med sina ryssar försvarade,
af finnarne intogs, så var batteriet på
en backe så djupt betäckt med snö, att
för en, som tvingade sig fram, föllo ofta
två omkull. På detta sätt avancerade
dock Savolax’ regemente, anfördt af Jean
Adam Cronstedt, med envis ihärdighet,
och då Boulatoff blef fången hade han
sagt: »De som tagit detta batteri måtte
vara galna eller själfva djäfvulen, ty ett
så vildt företag är ej af människor med
sundt förstånd.» En soldat som förstod
ryska, svarade på samma språk: »Vi äro
hvarken galna eller djäfiar, men vi äro
Savolaxare.»
Underrättelse kom att en landstig-
ning i Finland, anförd af Lantingshausen
med gardet, blifvit slagen och flere döds-
skjutne, däribland den vackre unge Adolf
Adlersvärd. Och att lifgrenadiererna
med Östgöta landtvärn under Skölde-
brands befäl embarkerat för att gå öfver
till Finland.
Frivilliga gåfvor samlades från alla
håll till arméens behof. Fruntimmer
lämnade härtill sina nipper, då de ej
hade annat att gifva. Silfverstolpe läm-
nade hö från Thoresta. Allt hvad man
hörde om den oreda i det allmänna, som
tillintetgjorde alla försök att hjälpa finska
arméen, ökade bedröfvelsen öfver fäder-
neslandets öde och bitterheten mot konun-
gen, hvars oförstånd ansågs vara första
skulden till allt det olyckliga som skedde.
Efter den misslyckade landstigningen
hade båda gardesregementena blifvit de-
graderade, ganska oförtjänt som alla
tyckte. Ingen energi, intet förstånd, in-
gen enig god vilja sammanhöll det hela.
Allt hotade att falla i ruiner, och hvar
och en kände sig olycklig, i förtviflan
att icke kunna göra något för att i sin
mån hjälpa. Malla i sin oro visste intet
bättre att göra än att skafva charpi som
flera gånger i tidningarna begärts för
arméens behof. Mellan det hon läste
högt, skafde hon sönder allt gammalt
linne som fanns på Edsberg, och på
detta vis fick hon ihop 5 à 6 t linne-
skaf, som lämnades till kommissariatet.
Den 3 december fick Malla genom
bref från Mamitta Sköldebrand veta, att
hennes bror var återkommen, och den
12 åkte Malla dit på en stund och rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
