- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
128

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 128

CARL G. LAURIN

Fot, J. Jægers a. b.

FRÖKEN ROSÉN SOM HERMIONE I
EN VINTERSAGA.

kunnat förstärka skönhetsintrycket och hjälpa
till att koncentrera blickarna på Salome.

Man får hoppas, att den nya
nationalscenen anställer en fullt kompetent
konstnär, som får göra upp färgförslag, rita
dräkter och svara för den nu så
försummade iscensättningens konstnärliga kvalitet.
Skulle Svenska teatern också ha råd till
en dylik synnerligen behöflig konstnär, så
vore det så mycket bättre. De obotfärdigas
förhinder brukar i detta fall vara någon
sorts ängslan för »Meiningen» eller också
för petitesser, som kosta och ej synas, eller

— och det ej utan ett visst berättigande
—-att allt går i publiken.

Våra skådespel äro nu nästan lika
smaklöst och ohistoriskt uppsatta som operor.
I Sverige äro vi i detta hänseende tio å
tjugo år efter .vår tid. Teaterintresset i
Stockholm är stort. Man går ofta på
teatern. Man bjudes på en omväxlande
repertoar, men samspelet är för dåligt,
respekten för de mindre rollerna — ett
tecken på teaterns verkliga kulturnivå, jämför
t. ex. Stockholmsscenerna med »Det
Kongelige», Théåtre Français, Burg — är för
liten, och den sceniska utstyrseln är allt
för ofta okunnigt ihopkommen och ful.
Anställandet af en kunnig, energisk,
väl-betalad konstnär skulle hjälpa upp denna
detalj, som betyder så mycket, då det
gäller att nå det stora konstverkets
helhetsverkan och fulländning.

En vintersaga är en af Shakespeares
sista pjäser. Den fick här på Svenska
teatern ett ganska godt uppförande och en
vårdad uppsättning, som — det måste
erkännas — betydligt höjde sig öfver det man
i allmänhet får se här i den vägen.

I sin helhet verkade det
osammanhängande fantastiska stycket som en frisk fläkt
från sagans’ värld, och både Perditas och
Florizels ljusa kärleksdröm bland gräsets
blommor och Autolycus med sina
bocksprång och tjufverier på samma gräsmatta
voro alla skapade med den åldrande
Shakespeares visa, förstående blick för de mest
olikartade lifsföreteelser. — Herr
Svennberg gaf ett godt uttryck åt Leontes’
olyckliga Saulslynne. Hermione -— fröken
Rosén — var skön och värdig, och Perdita
—- fröken Arehn — föreföll älsklig och
naturlig. En fullödig och alltigenom
konstnärlig komik utmärkte Bæckströms alldeles
dråplige Autolycus. — Bakom mig
skrattade och snyftade en liten flicka åt
skådespelets växlingar, och man fick en stark
känsla af tacksamhet för den sceniska
konsten, som i sina högsta former har så
mycket af skönhet och rikedom att skänka
åt stora och små.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1908/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free