Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 / 200 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet. Af August Hahr. Med 6 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbarmade sig dock öfver honom och
skickade såväl kläder som penningar.
Snart nog skulle hans tillvaro bli något
drägligare. Den 2 augusti sändes han
till Uppsala (öfver Väntholmen, Näs,
Sigtuna, Flottsund). Där återsåg han Ernst
Lindeinern och Hans Förster och tillätos
de bo tillsammans, promenera på
slottsgården, som ju var rymlig nog, och
intogo sina måltider, Lassota och
Lindeinern vid slottsfogdens, Hans Förster vid
betjäningens bord. Till sin glädje träffar
Lassota på slottet en landsman,
byggmästaren Antonius Watz, bördig från
Breslau. Denne hade jämte andra tyska
konsthandtverkare kommit till Sverige
med den i den svenska
renässansarkitekturen så ingripande arkitektfamiljen
Pahr, af hvilken Fransiscus Pahr 1572
anställdes som byggmästare å Uppsala
slott, medan Johan Baptista och
Dominicus sattes att leda byggnadsarbetena
vid Kalmar och Borgholm. Franciscus
dog i Uppsala 1580 och efterträddes i
ämbetet af mäster Antonius, som dock
egentligen var stuckatör.

nyköpings slott. kopparstick från 1600-talet.

På grund af landsmanskapet visar
honom Watz »mycken ära och vänskap»,
och äfven slottsfogden stämmes till hans
fördel.

Tack vare den större frihet
dagboksförfattaren nu kommer i åtnjutande af,
är det honom också möjligt att få se
mera af hvad de orter ha att bjuda
på, där han vistas, liksom att uppteckna
hvad han ser. Utrymmet tillåter endast
meddela ett och annat. Olaus Magni’s
inblandade mytologiska visdom låta vi fara.

Om Uppsala utlåter han sig t. ex.
så: »Det är en obefästad stad, icke
särskildt stor; enligt landets bruk äro
husen därinne mestadels af trä och
korsvirke, en eller två våningar höga; staden
ligger i provinsen Uppland, i en flack
och angenäm ängd, som har en för
sädesslag fruktbar jordmån, är
ärkebiskopssäte och en hufvudstad i Sverige. Äfven
skall ett universitet finnas där, men
dåligt, och af- och tilltager efter konungens
godtycke. På min tid fanns där ingen
professor.»

En lång, utförlig beskrifning ägnar
han åt domkyrkan, dess yttre och inre,
dess altaren och grafvårdar och
försummar icke att samvetsgrant meddela alla
långrandiga latinska inskriptioner å Gustaf
Vasas och hans båda gemålers samt
Katarina Jagellonicas marmormonument.

»Domkyrkan är», säger han, »en skön,
härlig och präktig byggnad, ligger något
högt, har mot väster två höga torn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>