Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska annonser för hundra år sen. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidningar censurerades, och ständigt
utfärdades nya, inskränkande cirkulär till
bokhandlare och -tryckare, så t. ex.
7 mars, I maj, 8 juni och 13 juli 1807.
Att alla reflexioner rörande det
världspolitiska läget voro förbjudna, det var
mindre att undra på; att äfven de flesta
fakta måste förtigas, gjorde
bladredigeringen rätt kinkig.
Sveriges omkring 20 nyhetstidningar
se också ganska menlösa ut i sitt
blygsamma kvartformat, och en titt på deras
innehåll intresserar kulturhistorikern och
språkmannen betydligt mer än vännen af
den politiska historien. Som möjligen
af något intresse för nutidens
annonsfrossande tidningsläsare har jag tänkt
ge ett litet anspråkslöst kåseri öfver den
dåtida svenska annonsen.
Ämnet medger verkligen ingen
vräkighet. Slår man opp hufvudstadens då
största annonsorgan, Dagligt Allehanda,
— som kostade 2 rd. 24 sk. b:co om
året — finner man idel små, två- till
sju-radiga, rubriklösa annonser eller som de
ofta kallades intimationer.
Annonsmängden torde väl, absolute taget, ha varit
tillfredsställande, ty på två, högst tre sidor
»text» af diverse art, kommo två—tio
sidor annonser. Sidan saknade
naturligtvis all spaltindelning och rymde 63
långa rader. Nutidens öfverflöd af
lör-dagsannonser har jag inte kunnat hitta;
Dagligt Allehandas bästa annonsdagar
voro tisdag och fredag; dock är detta
något ojämnt. December var ej som nu
någon bättre annonsmånad, hvilket visar,
att julklapparna inte grasserade som nu;
det är rent undantagsvis, som man
finner tillkännagifvanden om »En wacker
Palatine af blå räf» eller »En ung och
wacker Pudel, passande till Julklapp».
Januari var en fullt lika god annonstid;
däremot voro höst och vår tydligen
rikligare gifvande; mars och september ha
sålunda många 12-sidiga nummer i vec-
kan, medan december endast hade ett
enda 12- och ett enda 10-sidigt.
Den mest iögonfallande skillnaden
mellan dessa annonser och de nutida
är gifvetvis utstyrseln. Inga stora eller
växlande stilar, inga figurer, ingen
inramning — bara en eller flera rader
slät text. Det är som en serie långa
aforismer. De dela denna prunklöshet
med tidningen för öfrigt, där stilsorterna
äro mycket få och enkla, som det var
vanligt på den tiden.
Frånräknas lyxen i utstyrsel blir
olikheten mellan då och nu inte så
enorm. »Dagligt Allehanda», som kom
ut kl. 8 hvar helgfri morgon, ägde på
det hela taget samma slags annonsörer
som en stockholmsk morgontidning nu.
Där annonserades om spektakler,
auktioner, till salu finnes, utbjudes att hyra,
åstundas att hyra, bortstulna och
förlorade saker, upphittadt, tjänstsökande,
ankomna och afgående skeppare samt
»diverse kungörelser». Till stor del äro
ju annonsafdelningarna de samma ännu
i dag. Men förhållandena mellan dem
ha blifvit mycket förändrade. Den förut
ganska blygsamma afdelningen »Till
salu finnes» har ju nu öfvertagit nästan
hela tidningen. Stockholms stora
handlande annonserade just inte på den tiden,
och lockade inte med några förledande
skildringar af sina varors förträfflighet.
Det är de väldiga annonserna från
Nordiska kompaniet, Ditzinger o. s. v.,
som man inte finner 1808, medan man
däremot känner igen ungefär samma
små saluannonser som man ser nu,
hvarjämte man hittar åtskilliga, som
mera verka landsort.
Boklådorna annonserade flitigt sina
nyheter, särskildt inkomna utländska
arbeten, som ju på den tiden och under
dåvarande förhållanden inte voro så
lätttillgängliga. Formen var denna: »Af
Trycket har utkommit och säljes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
