Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Till Verner von Heidenstams femtioårsdag. Af Ruben G:son Berg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tvistade med ateljékamraterna
om konsten och dess uppgift och tycks
ej ha trifts i Paris. Han underrättade
sin far om sitt beslut att ej bli
målare, och det uppstod en brytning
mellan dem för flera år framåt. Nätt och
jämnt tjuguett år gammal hade han gift
sig; den närmaste tiden var därför icke
utan vanskligheter för det unga
hushållet, fastän de tyngsta bekymren lättades
genom oväntad hjälp af hans mormor,
en poetiskt begåfvad kvinna, som var
fäst vid sin dotterson med den ömmaste
kärlek. Från Paris flydde så det
svenska paret till Schweiz, först till Geneve
öfver vintern och sedan till tyska Schweiz,
som vann Heidenstams hjärta och under
åratal var hans boningsort. I »Från Col
di Tenda till Blocksberg» har han
berättat en hel del intryck från Appenzell
och Aargau, där han fann den trefnad
och det lugn, som hägnade dessa
studie-och förberedelseår. Personlig och därför
betagande som denna bok af reseskisser
är, ger den en fullkomligt okonstlad
skildring af det storartade fjäll-landet
med sin trefna småborgerliga befolkning,
och man anar den kontrastens lag, som
förde Heidenstam dit och kvarhöll
honom där. I Schweiz egnade han sig åt
studier, läste filosofi och vitterhet, mest
äldre skedens och mindre af den
samtida, förberedande den
författarverksamhet, för hvilken han beslutit sig. Från
en resa i Rivieran 1887 förskrifva sig de
skisser — ursprungligen artiklar i »Nya
dagligt allehanda» — som inleda »Från
Col di Tenda till Blocksberg», och
samma år reste han tillbaka till Sverige, där
hans fader blifvit svårt sjuk. Han
träffade honom, de så länge skilda två
förenades, innan fadern gaf sig själf döden
— såsom det berättas i »Hans Alienus»,
— och sonen tog arf efter den
hän-sofne.
Väl hemkommen, stannade han kvar i
Fot. J. Jæger,
VERNER VON HEIDENSTAM VID 12 ÅR.
Sverige och gjorde slut på det långa
kringirrandet, som ju delvis varit
betin-gadt af yttre omständigheter, men
naturligtvis också hade sin rot i den
reslust, den vandringsoro, som funnits hos
så många af hans släkt. För att ännu
en gång anföra Hans Alienus’ ord om
sina förfäder: »Många af dem fortsatte
det fäderneärfda vandringslifvet, och
liksom i behof af personlig frihet och ett
yttre färgslöseri gingo de aldrig västerut,
utan motsols och mot tiden. De gingo
till Österlandet, där de beklädde olika
ämbeten, och några hvilade först ut i
Indien.» Då Heidenstam året efter sin
hemkomst gaf ut sin första bok,
Vallfart och vandringsår, bar denna nästan
helt och hållet prägeln af resorna och
vittnade om just denna fäderneärfda lust
efter Österlandet med dess färgprakt och
sagohistoria, hvad han själf kallat »en
lust baklänges, en böjelse för det
förflutna, för spillrorna från den tid, då
skönhetsdriften ännu låg bar och var
knappen på envåldshärskarens spira.»
Just därigenom var den egnad att
göra epok. Ganska träffande har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
