Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ernst Henry Shackleton och hans sydpolsfärd. Af Otto Nordenskjöld. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST HENRY SHACKLETON.
officiellt bära denna titel1 — var icke
bland dem som före sin expedition gjort
stor reklam för densamma, och efter
engelska förhållanden medförde han icke
någon lysande utrustning. Men den
som kände honom visste att han var
energisk och duktig som få eller ingen
och att alla förberedelser voro ypperligt
gjorda, och han hade ju också den
ut-märktaste kännedom om det område
han ville utforska, sedan han som tredje
man deltog i kapten Scotts berömda
slädfärd mot sydpolen, hittills den som
här kommit vida längre fram än alla andra.
För att någorlunda förstå betydelsen
af Shackletons färd och betingelserna
för densamma är det nödvändigt att
kasta en blick på den historiska
utvecklingen af vår kännedom om den trakt,
där han verkat. I slutet af l83o-talet
greps världen af intresse för sydpols-
1 Enligt senaste tidningsuppgifter har han
i England blifvit adlad och bär sålunda titeln
sir Ernst Shackleton.
trakternas vetenskapliga utforskande, och
Frankrike, Amerika och England rustade
sig för att sända expeditioner dit ned.
De två förstnämnda af dessa kommo
först åstad och upptäckte i januari 1840
oberoende af hvarandra den väldiga
kuststräcka, som nu bär namnet Wilkes
land, den första kända del af den
egentliga sydpolsvärldsdelen. Det utspann
sig om denna viktiga upptäckt en strid,
som något liknade den vi i dessa dagar
se utkämpas om nordpolen, en strid om
hvem som först gjort upptäckten,
hvar-vid det närmast gällde timmen för
densamma. Med vidlyftiga rättegångar och
sjöförklaringar sökte man utreda denna
fråga, som dock åtminstone för tillfället
miste en stor del af sitt intresse, sedan
den engelska expeditionen, som fördes
af den berömde sjöfaranden James Ross,
återkommit med resultat, som
åtminstone i många hänseenden voro långt
viktigare än de förut vunna. För första
gången genomträngde han den gördel
af packis, som synes omhölja nästan
alla antarktiska länder, seglade fram
öfver ett nästan isfritt haf längs en
kuststräcka, som fick namnet Viktoria land,
till en sydlig breddgrad af 78° 10’, högst
betydligt längre än någon före honom
nått. Här stängdes hans väg af en
oerhörd, jämn ismur eller barriär, sedan i
mer än 50 år en af geografiens största
gåtor, och här vid den kända jordens
yttersta hörn träffade han de båda mäktiga
verksamma vulkaner, som efter hans
tvän-ne fartyg fingo namnen Erebus och Terror.
Under långa år fingo
sydpolstrak-terna ligga öde och öfvergifna, sedan
dessa färder afslutats. Först i vår
tid återupptogs på allvar deras
utforskande. Ett par förberedande mindre
forskningsexpeditioner gjorde början, och
norrmannen Borchgrevink var den
förste som återsåg och till och med
lyckades beträda den Ross’ska isbarriären..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
