Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Skrifvande karoliner. Af Carl Hallendorff. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
’ CARL HALLENDORFF
Dhet tillkommer mig af naturen, som
äldre, hvilket min hiärtans Syster intet
får eller bör missunna mig. — — —
Iagh önskar allenast så länge lefva nu,
till dhess alla saker komma i
fullkomme-ligit got ståndh, hvilket iagh är
försäkradt) innan kårt lärer skie, at fienderna
skola krypa till krysses likasom förr.»
Eljest blottar Karl aldrig mycket
af sitt inre. När hans syster i kvinnlig
ifver påminner om rikets behof af en
drottning, svarar han än med ett
muntert skämt (»iagh lärer blifva vigder
vedh soldathopen i lust och nöd at lefva
och döö»), än med en kruserlig ursäkt
för tidens och lägenheternas hinder, utan
att likväl låta den intresserade frågerskan
veta,, hvad han i hjärtat tänkte (»torde
så många saker blifva til Giörandes, at
man ey så hastigt dhertil rådrum läre
bekomma. Dhertil medh förstår iagh
migh aldeles intet på til at hålla några
tankar dherom»). Indirekt äro
emellertid dessa förtroliga syskonbref
upplysande om hans karaktär. De antyda
sålunda ej det ringaste af det
rätthaf-veri, den egensinniga själfgodhet, som
eftervärlden lätt skulle väntat sig. Han
upptager gärna och diskuterar utförligt
de framställningar rörande nära nog alla
slag af styrelseåtgärder, som systern gör
honom. Det är honom en glädje att
därvid kunna »underdånigst efterkomma
Mon Cæurs befallningh»; när så icke
synes honom möjligt, ger han klara och
bestämda skäl — ibland, som när systern
lagt sig ut i Adam Ludvig Lewenhaupts
mycket ömtåliga sak, skymtar afslagets
smärta rätt tydligt igenom.
Det fanns naturligtvis massor af
privatkorrespondenter från det kungliga
högkvarteret och från olika förband af den
svenska krigshären under fälttågen.
Sådana bref, som öfverstelöjtnanten Jon
Stålhammar skref till sin kära hustru om
krigets öden men ock om gårdens bruk
och familjens trifsel (Teckningar ur
svenska adelns familjelif, II), ha haft
många motsvarigheter, och fru Sofia
Drake på Salshult har icke varit den enda
krigarhustru och krigarmoder, som med
tårar vätt de långt emellan hemlända
pappersbladen. Gardesöfversten Karl
Magnus Posses kärfva, ibland en smula
grotkorniga epistlar till sin hemmavarande
broder (Historisk Tidskrift 1882)
representera en snarlik typ af krigsnyheter
och familjehistorier. Huru en ung och
uppåtsträfvande kansliskrifvare sökte hålla
sig inflytelserika vänner förbundna
genom att regalera dem allt slags skvaller
från konungens omgifning, kan man se
af Nils Reuterholms korrespondens med
Jakob Cronstedt (Personhistorisk Tidskrift
1908): han ger mycket roande skildringar
från uppehållet i Sachsen 1706—07,
särskildt om de svenska damernas besök
hos sina herrar och män samt om den
lifliga kabal, som utspänns, när Karl
Pipers svägerska skulle bortgiftas och
lägrets alla något remarkabla ungkarlar
svärmade kring den begärliga arftagerskan.
En af de många brefskrifvarne höjer
sig öfver samtliga, Josias Cederhjelm. I
den tämligen oansenliga ställningen som
sekreterare följde han fältkansliet från
Narva till Poltava, där han hamnade i
rysk fångenskap. Hans goda kunskaper,
lifliga begåfning och skickliga penna
gjorde honom trots hans unga år till en
högt värderad medhjälpare åt de betrodda
förmännen Piper och Hermelin. Inom
kansliet har »unge Cederhjelm» gällt som
en framtidsman, och genom goda
personliga relationer stärkte han sina
utsikter. Hans äldre broder, den rättslärde
Ostgötalagmannen Germund C., hade
sig anförtrodd vården om Karl XII:s
systerson och presumtive arfvinge hertig
Karl Fredriks af Holstein uppfostran, och
så fick Josias tillfälle att förmedla en icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
