Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trädgårdsstäder. Af Georges Benoît-Lévy. Öfversättning från författarens manuskript. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
GEORGES BENOIT-LÉVY
PASTORSBOSTÄLLET I PORT SUNLIGHT.
Våra arkitekter borde alltid hafva i
minne Ruskins definition: »Arkitektur är
konsten att anordna och pryda de
byggnader, som människor uppföra, till
hvilket ändamål de än må vara ämnade, sä
att deras åsyn bidrager att gifva sinnet
hälsa, kraft och skönhet.» —Jag delar icke i
allt Ruskins åsikter, men jag kan icke
glömma, att det är honom vi hafva att
tacka för den förändring, som’ från och
med förra århundradets slut börjat göra
sig gällande i våra begrepp om
samhälls-arkitektur och som funnit sitt mest
slående uttryck i trädgårdsstäderna. Aldrig
hade en bättre ärestod än dessa
trädgårdsstäder kunnat resas åt honom, som en
gång skref: »Om ni stannade inför tanken
att här i lifvet ernå verkligt mänskliga
förhållanden för alla andra såväl som för
eder själf ... då skulle ni kunna bygga.
Ni skulle kunna bygga väl med sten, men
än bättre med kött; edra tempel skulle
icke vara gjorda blott med händer men
hopfogade med hjärtan; de skulle vara
af marmor men af purpurådrad marmor,
hvilken är den enda i sanning eviga.»
Hvad äro de då, dessa
trädgårdsstäder, dessa tempel resta åt
människolif-vets skönhet och »hopfogade med
hjärtan»? Trädgårdsstaden är, för att
gifva en teoretisk definition, en mönsterstad,
tidsenlig, anlagd efter vetenskapliga grun
der och uppförd med hänsyn till
verklighetens kraf, en stad där äfven den
ringaste bland invånarna kan finna en
fridfull och behaglig tillflyktsort. Det
är en stad, där hvarje hus omgifves af
en trädgård, hvarje kvarter af en park,
och där rundt omkring det hela
utbreda sig åkrar och skogar. Det är
tillika en stad ute på landet: en stad
utan en sådans sjuka punkter och lyten,
som tagit med till landet sitt lif och sin
rörelse i socialt och intellektuellt
hänseende. -— Lägg härtill att fabriksarbetet
där utföres i verkliga arbetspalats, sundt
inredda, konstnärligt smyckade och utan
några giftiga gaser eller
ogenomträngliga rökmoln.
Till sitt yttre ter sig trädgårdsstaden
verkligen som en stad i en trädgård:
husen med sina pittoreska tak tyckas skjuta
upp ur blomsterknippen, och d^r de
ligga kringspridda gifva de med s\na olika
former något oväntadt och behagligt åt
taflan. — När man sluter ögonen och
försöker framkalla bilden af en
trädgårdsstad, tycker man sig om hvartannat se
grönska och blommor, vildvin och rosor
och clematis, här och hvar ett hus och
längst borta några fabriker, skylda af
trädens draperier.
Sedan jag nu fastslagit hvad en
trädgårdsstad är, vore det kanske skäl
att fullständiga uppgifterna med att
omtala hvad den icke är. — Den är hvarken
ett af dessa spekulationsföretag, som låna
dess namn för att uppföra ohyggliga
landthus i så kallad modern stil utanför
en del stora städer. Icke heller är den
hvad tyskarna kalla en »Villa-Kolonie»,
en sammangyttring af små boningshus
af mer och mindre tvifvelaktig smak.
En trädgårdsstad är icke en af dessa
mönsterstäder med luxuösa villor, som
växa upp vid badorter och utanför
sjöstäder och där all världens lättingar
komma samman. Nej, den är ingen stad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
