Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Edward VII. Af C. J. Engström. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
c. j. engström
Allt detta kallade man i Tyskland
»inringning». Och när Ryssland blef
upptaget af kriget, började kejsar Wilhem slå
på svärdet. Under åratal hölls världen
i en krigsspänning, som först löstes med
Algeciraskongressen, där England
troget stod vid Frankrikes sida. Sedermera
har dess bistånd allt mer dämpat den
tyska aggressiviteten mot republiken. Det
naturligt hophörande kulturområde, som
kallas Västmakterna, har åter
samman-slutits till ett gemensamt politiskt
intresseområde, tack vare i första rummet
konung Edward, och det är en
betydelsefull gärning han därmed utfört i den
allmänna civilisationens tjänst.
Hans diplomatiska framträdande kan
betecknas som den starkaste reaktionen
mot Tysklands hastigt växande
internationella inflytande. Och för den
folkliga tyska föreställningen blef han den
store motståndaren, hvars hand spårades
öfverallt, där någonting gick riket emot.
Utan tvifvel ligger häri en stark
öfverdrift, men också en viss sanning. Den
tyska dreadnoughtpolitiken blef efter
Marockoaktionen det nästa hotfulla
svaret, och det synes ändå allvarligare än
det första. Alla engelska sträfvanden
att få till stånd en ömsesidig
begränsning af sjörustningarna ha misslyckats,
och världsmotsättningen mellan slaver
och britter har öfvergått till en sådan
mellan germaner och germaner. Här
mötte ett problem som ej ens den store
utjämnaren, försonaren och fredsstiftaren
på den engelska tronen kunde lösa. Den
starka förstämningen mellan honom och
hans kejserlige systerson öfvervanns dock,
och till alla andra hufvudstäder besökte
han äfven Berlin. Det talades till och
med om en engelsk-tysk entente ofvanpå
de öfriga. Men döden afbröt alla dylika
planer, om de funnos. Tyskland och
Indien lyckades Edward den sjunde ej
försona. Dreadnoughtbyggandet fortgår,
och den indiska nationalismens
främlingshat blir allt mer förgiftadt. Bättre lyckades
den politik, han företrädde, västerut.
Amerika drogs in i ett
vänskapsförhållande, som kommer nära en entente och
skulle vara en sådan, om ej förhållandet
till Japan stode emellan. På Irland var
konungen särskildt populär genom sina
många besök därstädes och sitt visade
intresse för öns befolkning. Redan under
Balfours regering inleddes ju också en
agrarpolitik, som rådde bot på de
svåraste missförhållandena. Och nu är det
fråga om »afbetalningar» i riktning af
homerule.
En väldig maktutvidgning har riket
nått under den bortgångne konungens tid.
Ensamheten har efterträdts af förbund
med mäktiga stater, fientligheten af
välvilja, och samförståndet med ett antal
mindre länder ökar den vunna styrkan.
Ofantliga värdefulla landsträckor ha lagts
under Edward VII:s spira i Sydafrika.
Herradömet i Egypten är tryggadt mot
andra europeiska makters angrepp, Sudan
eröfradt. I Siam och Bortre Indien ha flera
af de smärre staterna öfvergått i engelsk
besittning. Persien är förut nämndt. I
Sydarabien och Mesopotamien har
England skaffat sig inflytande öfver stora
områden och synes eftersträfva
ytterligare utvidgning. Och under alla dessa
år ha grundstenarna lagts till den nya
imperialismen af honom och i honom
och i folket. Som kronans bärare är
monarken riksenhetens ende personlige
representant. Däraf förklaras den
utomordentligt högt uppdrifna vördnaden
för honom äfven i de själfstyrda
kolonierna. Han utgör sambandet mellan dem
inbördes och mellan dem och
moderlandet. Så mycket starkare blir denna
känsla under inflytandet af den nya
uppvaknande gemensamhetsandan, och af
så mycket större betydelse bli
konungens personliga egenskaper. Om någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
