Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvad är Vintergatan? Af Karl Bohlin. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR VINTERGATAN?
9
John Herschel, Horner, Dunlop och
Houzeau. Heis, som af alla dessa astronomer
säges hafva ägt det skarpaste ögat,
anger Vintergatans bredd större än de
andra, nämligen till omkring 35°. Hvarje
god stjärnkarta resumerar dessa forskares
teckningar af Vintergatan och visar först
och främst oregelbundenheterna i
Vintergatans begränsning samt därjämte ock
att den något afviker från den
ofvannämnda storcirkeln och sålunda delar
himmelssfären i tvä något olika delar, af
hvilka den norra är den större.
Vintergatans bredaste ställe är i stjärnbilderna
Örnen och Ophiuchus på norra
stjärnhimmelen. Det smalaste stället befinner
sig i Södra korsets stjärnbild helt nära
södra himmelspolen. I Svanens
stjärnbild delar sig Vintergatan i två grenar,
som förlöpa jämnsides. Denna
Vintergatans s. k. »stora spalt» har en längd af
omkring 1 iO° och sträcker sig öfver
stjärnbilden Ophiuchus inpå södra halfklotet,
hvarest grenarna återförenas till ett enkelt
band i stjärnbilden Vinkelmåttet. I detta
band afteckna sig två dunkla öppningar,
de s. k. »kolsäckarna», hvilka t. o. m.
skola vara mörkare än stjärnhimmelen
utanför Vintergatan på detta ställe.
Bandet förlöper därefter ännu ganska smalt
öfver den återstående delen af södra
himlahvalfvet, blir på ett ställe, i
stjärnbilden Argo, afbrutet, hvarefter det
sedermera i grannskapet af Sirius börjar
blifva bredare och bredare. Det
återinträder därefter på norra hemisfären,
hvarest dess förlopp öfver stjärnbilden
Svanen numera är oss välbekant.
Närmare granskad är Vintergatans
struktur rätt invecklad och
karaktäriserad däraf, att den synes fördela sig i
en massa oregelbundet begränsade
»stjärnmoln», hvilka äro åtskilda af
jämförelsevis stjärntomma områden.
Söka vi med en större kikare
intränga i Vintergatans mystär, så för-
svinner för vår blick dess hvita skimmer,
och i dess ställe framträder den
praktfullt med otaliga små stjärnor beströdda
mörka himmelsgrunden, hvilken åt
Vintergatans begränsning till blir allt mera
öde. Följer man åter med kikaren
utefter Vintergatans längdriktning, så skall
man finna, att efter hvartannat små
sammanträngda stjärngrupper ofta af blott 20
bågminuters diameter uppenbara sig i
synfältet. Inom de stora stjärnmolnen
förefinnas sålunda förtätningar i mindre skala,
och det framgår så, att Vintergatan är en
bildning som befinner sig i ett långt
framskridet stadium af »differentiation»
(successiv uppdelning) och att dess
struktur ursprungligen måste hafva varit vida
enklare än nu samt att anhopningarna inom
den samma uppstått genom de inbördes
attraktionerna mellan närbefintliga
stjärnor.
Egendomligt är nu äfven, att om
man å en stjärnkarta sammanställer alla
kända stjärngrupper, de samma befinna
sig lägrade utefter Vintergatan. Tages
Vintergatans bredd till 30°, så ligga
nämligen af 535 kända stjärngrupper 434 i
Vintergatan och blott 20 norr och 26
söder om den samma. Dessutom
befinna sig 55 stjärngrupper i de
Mag-hellanska molnen.
2. Vintergatans förhållande till
Stjärnsystemet.
De stjärnor, som för blotta ögat äro
synliga (storleksklasserna 1—6) på hela
himmelssfären beräknas till 5719- Inom
en zon af 30° afstånd norr och söder
om Vintergatan, hvilken zon motsvarar
hälften af himmelssfärens yta, befinna
s’g 3154 stjärnor och inom hvardera af
de återstående polarzonerna 1262 och
1303, d. v. s. tillsammans 2565 stjärnor.
Vintergatans zon är alltså något, men
ej särdeles öfvervägande till antalet.
Undersöker man åter antalet af te-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
