Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Christopher Polhem. Några anteckningar med anledning af 250-års minnet af hans födelse. Af Samuel E. Bring. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
SAMUEL E. BRING
under hans Uppsala-tid. Han gjorde
vidare en sådan förbättring i
mekanismen på den stora klockan i domkyrkan,
att vid ringning ej behöfde användas
mer än 4 man i stället för förut 18.
Hans studieår voro sålunda sträfsamma,
och han uppger själf, att han aldrig sof
mer än 3 timmar om dygnet. Men,
tilllägger han, »det är i synnerhet till
märkandes, att hjärnan af ingenting blir
mera skämd och till sin tjänst oduglig
än för mycket sofva».
Omkring år 1690 finna vi Polhem i
Stockholm, där han för Karl XI
uppvisade en modell på en ny sorts
transport- och uppfordringsmaskin för malm
ur grufvor. Bergskollegium ansåg den
nya teknik, som här kommit till
användning, lycklig och lät Polhem utföra den
vid Blankstöten i Falu grufva, där
samtidigt ett par andra uppfinningar af
honom afprofvades.
Dessa Polhems arbeten belönades med
en årlig lön af 500 daler silfvermynt
och några år efteråt med understöd för
en utrikes studieresa. På hösten 1694
afreste han i sällskap med auskultanten
i Bergskollegium Samuel Buschenfelt från
Stockholm och tog vägen genom
Tyskland till det praktiska och industririka
Holland. Förutom instrument,
byggnader, maskiner och alla sorters industriella
anläggningar studerade han där arbeten
af den nederländska matematikern,
fysikern och astronomen Christian Huygens,
mest bekant som konstruktör af det
första pendeluret. Med Polhems eminenta
läggning för urmakeri torde han med
särskildt intresse hafva tagit del af
Huygens’ många uppfinningar och
teoretiska uträkningar för urkonstruktionen.
Under vistelsen i Leyden tog Polhem
också kännedom om de arbeten, som
utförts af Anton van Leeuwenhoeck,
mikroskopets fulländare, besåg de fabriker
för tillverkning af fysiska instrument och
apparater, som grundats af Samuel van
Musschenbroek, luftpumpens uppfinnare,
och fick i universitetets fysiska
laboratorium tillfälle att åhöra föreläsningar af
professorn i medicin, Buchardus de
Val-der. Från Holland styrdes färden till
England, och vistelsen där under
sommaren 1695 begagnade Polhem bland
annat till studier för professorn i Oxford
John Wallis, en likaledes berömd
matematiker och en af stiftarna af English
Royal Society. Det torde vara
obestridligt, att Polhem rönt stort inflytande af
dessa lärda män, men den största
nyttan torde han dock under resan hafva
dragit af hvad han med egna ögon
iakttog. För honom låg hufvudintresset på
den tiden i att få se maskiner och deras
arbetssätt. Och från den synpunkten
sedt torde hans utomlandsvistelse gifvit
honom uppslaget till många af hans
kommande uppfinningar. Att åter bestämdt
afgöra hvilka af dessa som äro fullt
själfständiga eller endast ombildningar af
utländska förebilder, torde vara ytterst
svårt, hart när omöjligt. Men de hafva
åtminstone så förändrats, att de med
rätta kunna göra anspråk på att bära
Polhems namn.
Från England styrdes kosan tillbaka
till Holland, där ett längre, ofrivilligt
uppehåll måste göras på grund af brist
på penningar, och därifrån genom
Belgien till Paris. I Seinestaden
konstruerade Polhem ett ur, som genom sitt
invecklade maskineri och allt hvad det
kunde visa lär ha väckt mycken
uppmärksamhet inom den lärda världen. På
våren 1696 begåfvo sig Polhem och
Buschenfelt från Paris till Tyskland, men
måste på grund af kriget mellan Ludvig
XIV och den stora alliansen taga vägen
genom Schweiz öfver Ulm, Nürnberg till
Leipzig och Dresden, där »den stora
konstkammaren» noga studerades. En
planerad afstickare till Italien och U11-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
