Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Maurice Maeterlinck. Af Sven Söderman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
SVEN SÖDERMAN
så öfvernaturlig kraft, att hon kan afvända
ödets olycksslag.
De tre återstående skådespelen — alla
skrifna efter »Monna Vanna» och två af
oförklarliga skäl endast föreliggande i tysk
öfversättning — äro hvart och ett försök
inom opröfvade områden. »Das Wunder
des Heiligen Antonius» (1904) är en
farsartad satir mot den moderna människans
ovillighet att godkänna en öfvernaturlig världs
ingripande i lifvets normala gång. Men
då hvarken fars eller satir ligger för
Mae-terlincks skaplynne, blir intrycket af detta
stycke icke betydande. I »Maria
Magdalena» (1909), hvars miljö är historiskt
bestämd, gifves den religiösa entusiasmen,
trons förmåga att omgestalta en människas
inre, med oerhörd intensitet, och under
ypperlig kontrastverkan ställas här mot
hvarandra romarens stoiska
nyttighetssyn-punkt och galiléerns kärlekslära. Diktarens
sista verk är den allegoriska fésagan
»L’Oiseau bleu», som redan med storartad
scenisk framgång gått öfver ryska, tyska,
italienska och franska scener. Styckets
afsikt är att visa, att den sanna
verkligheten är dold bakom synvillor och illusioner
och att människans lycka ligger i
medvetandet om att lifvet har en annan
betydelse än den dess sken angifver. På ett
fulländadt sätt har Maeterlinck här för bam
lyckats klarställa den vishet, hvari
lyckan har sin källa, men som poesi skulle
dramat vunnit på att vara mindre precist
och följdriktigt, mindre tydligt och
didaktiskt — med ett ord på att äga mer
omedelbarhet. Enskilda scener äro
emellertid af utsökt skönhet.
Huruvida den oafbrutna andliga
fortgångslinje, jag betonat i denna lilla essay,
rent poetiskt sedt varit ett stigande, vill
jag lämna osagdt — det märkligaste i
Maeterlincks konst är hufvudsakligen
för-värfvadt pä hans första stadium — men
för hans personlighets bildning har den
varit af största betydelse. Af våra samtida
skalder och tänkare finnes ingen som
genomgått en så märkvärdig utveckling som
han, ingen som så programmatiskt
förverkligat människans oafvisliga fordran på andens
växande från hjälplös passivitet till
pliktmed-veten energi, från fatalistisk pessimism till
lifsglad optimism, från mystiskt dunkel till
intellektuell klarhet. På rent logisk väg
har Maeterlinck tvungits öfver från en
världsförklaring, som höljer vår tillvaro i
mörker, till en, som däråt ger en
bakgrund af strålande ljus. Vägen har brutits
endast af hans tankes skarpsynthet och
följdriktighet, rnen perspektiven äro
förskönade af hans diktarfantasis rena och
stora bilder.
MAETERLINCKS SKRIFRUM PÅ SAINT-WANDRILLE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
