- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
22

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Torfvan. Skiss. Af Gustaf Janson - En Nordlandsdikt. Af Arvid Mörne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 GUSTAF JANSON

bänken. Gubbens underläpp sköt långt
fram, ur springan under ögonlocken,
hvilka icke slöto riktigt till, blinkade en
blick, som ännu behöll sitt småsluga
uttryck. Förvaltaren gick bort och bredde
lakanet öfver den dödes ansikte.

När godsägaren ett par dagar senare
mottagit testamentet och läst dess
innehåll, stod han tankfull och undrande.
Han hade för länge sedan förstått den

gamle bonden, och han kände nu, att
den dödes sista vilja ålade honom
förpliktelser, dem han med glädje skulle
fylla. Det var ett dubbelt arf, han fått.
Genom det öppna fönstret säg han ut
öfver sin ståtliga park. På dess andra
sida låg en risig hage och en liten
rygg-bruten stuga med några magra tegar
omkring. Han nickade en hälsning ditåt,
tacksam, icke för gåfvan utan för den
dödes stora kärlek till torfvan.

EN NORDLANDSDIKT

AP ARVID MÖRNE

Fjällvind ruskar med bistert hvin
bålets kolnade bränder.
Rymden tonar af vildgåsskrin.
Höstkvälln stjärnorna tänder.
Öfver mörknande fjällets språng,
stungen af stenar och rötter,
trår på blödande fötter
Margareta sin pilgrimsgång.

Nödens nejd hennes ögon sett,

fjället, där vildmän vandra,

kåtan, där människor aldrig bedt

vekt om nåd för hvarandra.

Rolös hon flyktat för ulfvens tand,

för lömska pilar ur klyften.

Hon bär i heliga syften

Nordlandets lott i sin skälfvande hand.

Världens ljus som bland fjällen blänkt,

kårad af helgonens skara,

kåtans skymning dig frid har skänkt,

där blef dig ljufvast att vara!

Den som skådar från bädd af ris

stjärnan i mörka fånget,

för honom är uppgånget

hoppet om paradis.

Margareta, en kvinna af lappsk börd, utbredde kristendomen bland sina stamförvanter
vid slutet af 1300-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free