Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fru amiralskan. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
JANE GERNANDT-CLAINE
sam», förebrådde hon lidelsefullt.
»Hvarför förtrodde du dig inte till mig?»
Hans blick irrade ostadigt öfver
rummet och fäste sig envist och länge vid
en och samma fläck på väggen mellan
fönsterna — det fyrkantiga märket efter
en tafla, som var borta nu. »Jag kunde
inte», sade han brutet. »Det vet du . . .
Jag är nu en gång sådan.»
»Ja», var henne betänksamma svar.
»Minns du den där svarta mumien på
Stockholms slott, Carl Olof? Jag undrar
hvilken af er som är bäst garderad mot
yttervärlden?»
»Det var en otäck liknelse», utbröt
han. »Säg inte så, Beate-Sophie.»
»Du är lika väl inlindad som mumien,
tycker jag . . . Och det må du vara, när
det gäller andra, inte när det gäller mig.»
Han lutade sitt inbundna ansikte med
den stränga munnen ned mot hennes:
»Det är jag inte heller», bedyrade han
nästan vekt. »Det svär jag... Och
ibland blir jag själf så förvånad, när du
säger att du inte vet det eller det. . .
Jag tror alltid att jag berättat det för
länge sedan ... I min imagination går
jag till dig med både godt och ondt—»
»I din imagination, ja, men det
stannar där . . . Jag ska göra som du . . .
Jag ska också lara mig att tiga.»
Han förde händerna öfver hennes
glatta skuldra: »Beate-Sophie, ska du
nu tourmentera mig du också? Är jag
inte tillräckligt tourmenterad förut. . . ?
Jag har ingen frist utom hos dig . . . Och
jag ser spöken midt på ljusa d^Çen . . .
Det är inte nog med att gå här och
vänta på ryssarna. . . Ibland tänker jag:
’Om Hamilton skulle ge sig till att prata
i Sverige och hans maitresse här .. . Kom
ihåg att vår framtid ligger i händerna på
en kvinna.»
»Carl Olof, du öfverdrifver —»
»Hm . . . Jag vet hvad jag säger . . .
Tänk bära om maitressen skulle dra fram
den gamla historien om flottan i
Karlskrona och säga att jag nu salt mig åt
ryssarna, liksom Gustaf Adolf påstod att
jag då sålde mig åt engelsmännen. ..
Ja, det är bära en supposition, men
ibland tycker jag att jag är dömd till
olycka —»
»At ryssarna...» upprepade hans
hustru tankfullt u . . »Qui sait, qui sait. . .
Majestätet kunde få en att sälja sig åt
den lede i egen person , . . Och andra
spekulanter är det nog inte heller ondt
efter... Nu är stunden inne att han
får se i hvem han stungit hafver.»
»Han — hvem?»
»Galningen som skickade oss hit...
Det finns en nemesis . . . Och nemesis
är öfver honom ... En af de största
olyckor, som kunde träffa landet. . .
Kanhända den största . . . Säkert den
oundvikligaste . . . För du kan inte göra något,
hvarken från eller till...»
»Hvad?» ifrade kommendanten. »Jag
står inte med armarna i kors.»
»Mais non . . . Mais non . . .»,
mumlade hon lätt, med en liten axelryckning.
»Tout va bien . . . Du låtsas stå på dig . . .
Du vet din plikt. . . Du har
responsa-bilité . . . Och det kunde narra klokare
herrar än vår allernådigaste konung.»
»Det är inte fråga om narri här»,
sade hennes make mulnande. »Det
gäller att —»
»Mon cher», af klippte grefvinnan så
behändigt som om hennes stora och
förnäma händer manövrerat en brodérsax,
»ryssarna komma sextio tusen man starka
mot en handfull illa klädda och måttligt
väl inöfvade soldater . . . Och när
fienden är öfver oss och allt går sin gång,
ska det träffa honom säkrare än om
Sveaborgs kommendant ränt en klinga genom
hans hjärta —»
»Beate-Sophie —»
Fru amiralskan lyfte sina ögon och
betraktade sin make med en samlad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
