Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hos Thomas A. Edison och Nikola Tesla. Af Eira Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 EIRA HELLBERG
»Topp», sade jag.
Jag hade min assistent Kreusi att
göra modellen, och han kom med den
efter ett par dagar. Jag talade in i
luren och lät maskinen sedan upprepa
mina ord. Kreusi höll på att falla
omkull af rörelse, och själf blef jag också
ganska upprörd.
Bachelor fick punga ut med sina
äpplen, och den vinsten var kärare för
mig än alla hedersbetygelser, fonografen
sedan gett mig.
Naturligtvis var maskinen inte färdig.
Det är den knappt än. Först hade jag
prepareradt papper, sedan stanniolplåtar
och sist vaxcylindrar. Jag hade också
svårt att finna en god griffel. Stålmejsel
först, men nu har jag safir i spetsen på den.
Ja fonografen, den har allt kostat mig
modiga år. Aldrig glömmer jag när
den inte ville tala rent. Den sade allt
utom s. Jag sade spezia och fonografen
svarade pezia. Men det har öfvervunnits.
För resten böra alla små flickor vara
glada åt den där tingesten. Det är tack
vare den de fått dockor, som kunna tala.
Min tös var inte belåten med en
ståltratt. Hon ville ha en docka, som sade
något. Och så kom den till.
Fonografens nytta som fonograf? Ack.
Jag kastade den en gång för
koltråds-lampans skull, men jag har alltid ansett
den vara verkligt viktig. Bära i
handelsintresse — den sparar en stenograf. Tala
in diktamina i maskinen och låt skrifva
det sedan. Vinst i tid. Människan skall
allt mer ersättas. Så kommer den att
betyda något för historien. Och för
undervisningen.
Det är också en af mina planer.
Mo ving pictures. Jag vill inte ha
några böcker för barn under fjorton år.
De böra se allt. Här i East Oranges
skola experimentera vi i år med att
undervisa bära med rörliga bilder och
fonograf. Men det går fint. Det är som
på en scen. Tal, sång, färger, rörelse
— allt. Historia, kemi, fysik, botanik,
zoologi, geografi, hushållsarbete. Ja
naturligtvis också läsning, stafning, räkning,
skrifning. Hela skolplanen på biograf.
Det tror jag på för framtiden. Det är
ett af de järn jag har i elden.»
Vi framkasta glödlampan.
»Ja, den tog också tid. Jag hade
gjort oräkneliga försök. Men jag var
öfvertygad om att endast växtfibrer skulle
kunna uthärda förkolning, och 1879 från
17 till 21 oktober arbetade jag och
Bachelor på saken.
Tråden gick isär gång på gång, och
hvart misslyckande kräfde på nytt flere
timmars spänd uppmärksamhet. Den 18
lyckades vi få fram en hel tråd ur
kolnings-apparaten, men den brast när vi rörde
vid den. Först den 20 på morgonen
fingo vi en koltråd fastgjord vid de
elektriska ledningstrådarna. Men så skulle
Bachelor bära den öfver gården till
glasballongerna i packrummet, och den blåste
sönder för honom.
Då protesterade han. Vi hade hållit
på i fyra dygn utan mat eller sömn.
Men jag tog fått igen, och efter ännu
ett dygn var min glödlampa klar.
Vi lade oss att sofva genast. Men
mina trettio tekniker höllo väkt öfver
lampan. Och när jag vaknade brann
den än — 48 timmar i sträck.»
Edisons bomullstråd dög inte i
längden, utan han bytte ut den mot
bambufibrer. Det var för att få rätta
sorten bambu som han sände tre
expeditioner rundt världen, och när de
hem-kommo hade han redan funnit ett annat
ämne som var bättre.
Vi undrade hvad Edison tänkte om
den nya tidens utveckling med
flygmaskiner, elektriska tåg och telefoner rundt
jorden med kikare i.
Han ryckte på axlarna.
»Flygmaskiner — nej, jag går helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
