Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Då en kyrka vandaliseras... Af Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
ANDREAS LINDBLOM
MADONNA. SKULPTUR I TRÄ AF SVENSK
KONSTNÄR FRÅN I3OO-TALET.
/ Statens historiska museum.
hände vid midten af förra århundradet. Den är ej afsedd att belysa vår egen tid. Men i all sin groteska råhet är den ett flagrant exempel — bland de många — på hvad som har kunnat ske, ett allvarligt varnande exempel, förtjänt att räddas undan glömskan.
Det var en gång en mycket gammal, rödmålad kyrka, byggd af spånadt timmer, som låg vid stranden af sjön Solgen i norra Småland. Socknen hette Edshult. Den gamla kyrkan var
utomordentligt vacker. Genom rader af träpelare delades hennes långhus i tre skepp, täckta med hvalf, gjorda af trä. Redan genom sin byggnadsart sålunda så godt som enastående i landet, blef hon tillika en af de skönaste tack vare den rika målningsskrud, som täckte väggar och hvalf. Denna dekoration härrörde, liksom kyrkan i sin helhet, från
1300-talets början och vittnade genom sin rika, höggotiska stil om nära förbindelser med samtida fransk målarkonst. Detta kostbara och sköna skrin rymde därjämte härliga skatter af skulptur och måleri.
Då hände det på 1830-talet, att Edshultsborna beslöto bygga en ny kyrka af sten. Hvad skulle företagas med den gamla? Något måste göras! Att utan vidare låta den stå kvar som ödekyrka var alltför enkelt. För öfrigt fanns där timmer och bräder samt gammalt skräp
(till exempel helgonbilder!), som vid försäljning möjligen skulle kunna inbringa en spottstyfver. Alltså låtom oss hålla offentlig auktion! Det är församlingens kyrkoherde, Carl Gabriel Erdeman, som väcker detta förslag å kyrkstämma 1837. Till sockenbornas heder må sägas, att kyrkoherdens cyniska projekt mötte starkt motstånd. Det synes ha dröjt ett par år innan detta bröts och den ödesdigra auktionen gick af stapeln. Den förrättades af Jakob Magnus Pettersson i Håkarp.
Då gingo under klubban:
Kyrkans timmer och bräder.
Predikstolen.
Altarringen.
En oljemålning (Tobias och Gud).
Två krucifix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
