- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
116

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Balkan och »det heliga kriget». Af B. O. Aurelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

n6 B. O. AURELIUS

kom att göra vinningar på grekisk-katolsk
mark. De medlemmar af denna kyrka,
som i slutet af 1500-talet kommo under
polskt herravälde, tvungos att ansluta sig
till Rom. Dessa s. k. unierade greker
bibehöllo sin gamla kyrkas kult, men
anslöto sig i lara och författning till den
romerska. Detta västerländska inflytande
åstadkom likväl en kraftig reaktion hos
de gammaltroende i patriarkatet och
föranledde antagandet af en ortodox
bekännelseskrift i Konstantinopel 1643.

Redan långt förut (1589) hade
Ryssland lösgjort sig från denna stads
patriarkstol och upprättat en egen dylik i
Moskva. Sedermera har den kyrkliga
makten i detta väldiga rike alltmer
samlats i tsarens egen hand.

Konungariket Grekland utgör ett
fristående kyrkosamfund, sedan det 1833
blef skildt från patriarkstolen i
Konstantinopel. Kyrkostyrelsen skötes där af
en helig synod bestående af fem biskopar.

Bulgarien har sedan 1870 egen
»ex-ark», som residerar i Konstantinopel, men
icke är erkänd af dess patriark. Denne
lefver ock på spänd fot med Rumänien,
hvars kyrka separerat sig 1885.
Regeringen här har ock lagt beslag på
ofantliga domäner, som tillhört den ekumeniska
stolen. Serbiens kyrka gjorde sig
själfständig 1878, och Montenegros hade redan
på 1600-talet brutit sig ut ur det gamla
serbiska patriarkatet Ipec, likaledes den
ortodoxa kyrkan i Österrike under
metro-politen i Karlowitz. Totalsumman af
grekisk-katolska bekännare (inberäknadt
de själfständiga patriarkaten i
Alexandria, Antiokia och Jerusalem, Cypern,
ärkebiskopsdömet Sinai samt Bosniens
och Hercegovinas kyrka) uppgår till öfver
110 millioner. Ensamt under
patriarkstolen (f. n. ledig) i Konstantinopel lyda
75 metropoliter. Den muhammedanska
befolkningen i hela det europeiska och
asiatiska Turkiet torde icke öfverstiga 15

millioner, men propagandan är oerhördt
stark. Öfverallt i den orientaliska
kyrkan lägges fortfarande hufvudvikten vid
den liturgiska delen af gudstjänsten,
hvilken fortlöper med ett slags dramatiskt
återgifvande af den heliga historien.
Medelpunkten för det andliga lifvet är att
finna inom klostren, hvarest den helige
Basilius’ regel ännu är härskande och
hvarifrån det högre prästerskapet
vanligen rekryteras. Dess bildning har i hög
grad ökats under de senare åren, medan
det folkliga elementet med sina bypräster
ännu i stort sedt befinner sig på en
ganska låg andlig nivå. Erkännas måste
likväl den utomordentliga spontana
religiösa kraft den ortodoxa kyrkan ända in
i våra dagar utvecklar i de pilgrimståg
till det heliga landet, som i sin mån
framvisa en djupare andlighet än de forna
korstågen.

Huru skall nu den närmaste framtiden
te sig i dessa kristendomens gamla
landamären, hvilka omspännas af det »heliga
krig», som ännu glimmar under askan?

Bland islams anhängare framträda äfven
på det religiösa området
reformsträfvan-den, hvilka syfta utöfver de utstakade
gränserna mot en högre enhet, som
äfven kunde omfatta villiga element från
de kristna lägren. Men den stora massan
af det muhammedanska folket drömmer
icke om något tusenårsrike, där
profetens son i frid kan bygga och bo med
den afskydde trätobrodern. Godmodig
och fredlig i det hvardagliga lifvet, som
den europeiske turken är, uppkallas all
hans primitiva kraft och fanatiska
tros-glöd, när det gäller Allahs sak. I öfver
fyra århundranden fick han bygga och
bo i en världsdel, med hvars civilisation
han aldrig funnit sig helt till rätta. Han
mötte i den kristna anden en
uppenbarelse, som blef honom öfvermäktig, äfven
om den långt ifrån framträdt i sin ädlaste
gestalt, och därför ligger det en märk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free