- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
462

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hvad utländska resenärer sagt om Sverige. Af Kerstin Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD

sedan André Bellessort besökte vårt
land. Åtskilligt har sedan dess förändrats.
Kanske rör sig denna »den
skandinaviska rasens tunga reservstyrka», som
Bellessort kallat den, något snabbare
framåt, ja säkerligen. Det är icke blott
de unga fruarna och gamla fröknarna
som då och då höja ett härskri. Och
när dessa numera höja ett sådant, är
det icke så säkert att det är den
teologiska fakulteten som knyter näfven åt
den unga frun eller gamla fröken. Äfven
har riksdagen flyttat. Och man kan
därigenom numera ej få någon klarhet i
hur det förhöll sig med ett skåp med
viktiga dokument, Bellessort där skulle fått
se och hvilken uppgift af en anmälare
betviflats. Men dessa och en del andra
förändringar äro icke så betydande att de
skulle omvandlat vårt folks karaktäristika.
De riktiga iakttagelser Bellessort gjort
i svenskarnas psykologi gälla nog
fortfarande.

I sin tillägnan af »La Suéde» åt den
kände skriftställaren Lucien Maury säger
sig André Bellessort af denne i en
framtid vänta kritiska och historiska studier
öfver Sverige. Lucien Maury, som förut
mer än en gång behandlat svenska
förhållanden i ’Revue bleue’, har nu börjat
infria Bellessorts förväntningar. Den på
allvarliga studier grundade bok
»Stockholm et Upsal» i serien »Les villes d’art
celebres», som han för kort tid sedan
utgifvit, skildrar icke blott dessa städers
konstverk utan ger också en historik af
dem. Det kritiska elementet i boken är
emellertid icke lika starkt framträdande
som det historiska. Författaren följer
oftast sina källors åsikter, hvilket
säkerligen, såsom en anmälare betonat, varit
orsaken till att de svenska konstnärer,
som verkade vid Konstnärsförbundets
framträdande, knappast blifvit mer än
nämnda och som förmodligen äfven gjort
att de svenska konstnärinnorna behand-

lats så snäft. Dock uttalas här och hvar
tankar som antyda en personlig
uppfattning. Starkast kommer denna till synes
i skildringen af Liljefors. Liljefors’ konst
har varit en uppenbarelse för Maury.
»Han ger», så är dennes omdöme om
honom, »den fullständigaste, den mest
gripande framställningen af Sveriges
natur, såväl i hvad påtagligt är som i dess
djupa mysterier.» En konsekvens häraf
är att Maury förstår skärgårdens skönhet.
Stockholms läge är oförlikneligt i hans
ögon, ej minst på grund af grannskapet
till hela denna skärgård, och han
hänvisar till skärgårdsskildraren Strindberg.
Men Stockholm som stad finner han,
trots sin beundran för många af den
moderna arkitekturens alster, banal. För
ej länge sedan hade staden ett säreget
behag i sin borgerliga enkelhet. Hur
skulle man kunna tänka det nu? Och
hans höfliga bugning för dess korrekta
och tystlåtna byråkrater och dess
distingerade butikägare går ej upp mot de
varmt erkännsamma orden om det lilla
Uppsala, som han varnar för tidens flärd
och uppmanar att ej glömma sin
poesi-fyllda blygsamhet.

Bellessort har fått ett slags efterföljare
i m:me Cruppi, som, dock visserligen
blott i en del punkter, synes ha tagit
upp några af hans iakttagelser och i det
absurda dragit ut konsekvenserna af
dem. Så särskildt i hennes allmänna
uppfattning af den svenska
folkkaraktären, hvilken hon tydligast gifver i slutet
af sin skildring af Selma Lagerlöf och
därmed också i slutet af sin bok:
»Femmes écrivains: Suéde.» Efter att hafva
talat om svenskarnas kristna tro, omutliga
hederlighet och kalla renhet i fråga om
kärlek, nämner hon dem »isolerade själar,
som icke ha gemenskap med nästan, annat
än genom Gud och för Gud, människor
föga mottagliga för glädje, oförmögna
till sorglöshet, ofta under en lugn yta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free