Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Melozzo da Forli. Af Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
CARL DAVID MOSELIUS
i Markerna, där Melozzo degli Ambrosi
föddes 1438, fanns ingen lokaltradition
att knyta fast vid. Hemmet erbjöd inga
utvecklingsmöjligheter, men landet var
rikt på konst. Det var inte underligt,
om Melozzo under sådana förhållanden
tidigt gaf sig ut på studiefärder. Säkert
hade han dock redan i den lilla
fädernestaden bibringats de första elementen i
yrket. Hvem var här Melozzos lärare?
Man har gissat på artisti di sua
famig-lia, men också på Ansuino da Forli,
sannolikt den ende konstnär med
tillräckligt stor auktoritet för att lara Melozzo
mer än greppet om penseln.
I Microcosmo delia Pittura berättar
Francesco Scanelli om den unge Melozzo,
att han, lockad af de stora
konstnärernas rykte, vandrat till aflägsna provinser
och för att bli delaktig af deras
lärdomar ej dragit sig för att börja med att
rifva färg. Säkert leder oss Marchesi
på rätt väg, då han i sina Vitae virorum
illustrimum Foroloviensium säger, att
Melozzo under sina studiefärder kommit till
Rom och där sökt tillägna sig hvad som
hos hvar och en synts honom mest värdt
att efterbilda. Några distika i Biblioteca
Angelica i Rom omtala, att Alessandro
Sforza troligtvis under sitt uppehåll där
1461 gifvit Antoniazzo Romano och
Melozzo da Forli i uppdrag att kopiera
Apostoli, det enda verk han känner af Melozzos
hand. I andra upplagan af 1568 korrigerar
han sitt misstag, men affärdar konstnären med
en notis på några rader, instucken i
lefnadsbeskrifningen öfver Benozzo. Det är först
i våra dagar forskningen på allvar sökt
reparera den underlåtenhetssynd Vasari
gjorde sig skyldig till mot Melozzo. Redan
Lanzi började. Före någon annan pekar
han på Ansuino som Melozzos lärare. Men de
första som lyckades sätta in honom på hans
plats i utvecklingen mellan Piero dei Franceschi
och Rafael och därigenom lägga grunden till ett
omfattande kritiskt studium af hans verk voro
Crowe och Cavalcaselle. Schmarsow skrifver den
hvar sin madonna. Redan omkring 1460
finna vi alltså Melozzo i Rom. Hvilken
väg hade han kommit? Genom
Umbrien är väl det mest sannolika. Utan
tvifvel sammanträffade han på dessa
färder med Piero dei Franceschi.
Arkiven ha visserligen ingenting att
förmäla om relationerna mellan Piero och
Melozzo, men så mycket tydligare språk
talar den stilkritiska analysen. Och
dessutom ser den historiska traditionen i
Piero Melozzos lärare. »Några», säger
Scanelli i sitt ofvan citerade verk, »göra
honom till Piero delia Francesca’s
lärjunge». Utan att med Schmarsow och
Witting våga några bestämda
attributioner, finner jag det mycket sannolikt, att
den unge Melozzo åtminstone någon tid
varit verksam under Pieros ledning vid
dekorerandet af koret i S. Francesco i
Arezzo. Om det var före eller efter
1460 är svårt att afgöra, då det enda,
vi veta om freskerna, är att de falla
mellan 1452—1468. För min del håller jag
på den senare dateringen och tror i
anslutning härtill att Melozzos verksamhet
i Arezzo infaller på 1460-talet efter hans
första Rombesök, hvilket icke utesluter
tidigare kontakt mellan de båda
konstnärerna. En värdigare skola kunde han
knappast genomgå. Låt oss kasta en blick
på dessa fresker, som måste ses som
första omfattande monografien öfver honom.
Osäker i analysen och oklar i dispositionen —
framförallt förvirra de djupa kulturhistoriska snitten
— får den sitt största värde som
materialsamling. Förra året utkom ett komplement till
hans framställning: Joos van Gent och Melozzo
da Forli, i hvilket han närmare söker utreda
relationerna mellan dessa båda konstnärer, en
effektfull antites, blott allt för obstrakt
konstruktiv för att verka öfvertygande. Den sista
sammanfattande framställningen har en finne
Ok-konen nyligen gifvit oss. Rik på konstruktion,
hypoteser och godtycke visar den bäst på huru
lös grund vi ännu stå, då det gäller att kritiskt
värdesätta Melozzo och sammanbinda hans
verk med hans lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
