Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av G. A. Jaederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
G. A. JAEDERHOLM
och stirrat upp mot lärarinnans fönster
under mörka vinterkvällar o. s. v.) Flickorna
äro i jämförelse med gossarna mer
utpräglat passiva, det torde vara sällsyntare,
att de syssla med intellektuella problem.
Hela deras tankeliv i dess passivitet och
jäsning, i allt dess oroliga sjudande,
karakteriserar författaren med omkvädet i
Runebergs »Den sjuttonåriga»: »Vad önskar jag,
vad vill jag — vad tänker jag uppå?»
Också för flickorna är detta den
konfidentiella åldern, då ingenting övergår »den
enda, enda väninnan», som de svära
trohet i döden, som de jämt skola vara
samman med, och tillsamman med vilken de
smälta i tårar över ädla hjältar och ljuva
hjältinnor i skärt siden med spetsar över.
Denna pubertetsperiod synes vakna tidigare
och förlöpa hastigare hos flickorna. (De
intressera sig av naturliga skäl mer för sig
själva än för problem och abstraktioner,
äro vid samma ålder betydligt bildbarare
än pojkarna — jämför t. ex. gossarna och
flickorna, som i samma ålder lämna
folkskolan I)
Av hela denna jäsningens och slöhetens,
fantasiens och svärmeriets, uppnosighetens
och sjåpets, den vaknande kraftens och
de barnsliga uttryckens litet löjliga och
»ohängda» ålder, ger oss prof. Lehmann
med den vetenskapliga belysningens och
den verkliga människokännedomens medel
en livlig bild, som icke blott är litterärt
fängslande, utan även ovillkorligen bör lära
dem, som eventuellt inte besitta den
insikten, att dessa naiva uttryck för
begynnande mogningsprocess icke böra betraktas
som något som endast skall undertryckas,
utan att man i stället med tyst sympati
och ett och annat gott handtag i det rätta
ögonblicket skall hjälpa de unga fram på
brytningsårens mer än vanligt osäkra men
löftesrika väg.
De pedagogiska konsekvenserna av dessa
psykologiska iakttagelser äro synnerligen
förtjänta av att uppmärksammas, ej blott av
dem, som söka »allmänbildning», utan i
än högre grad av dem, som ha
skolorganisationens ärenden i sina händer. Prof.
Lehmann anser flickor och gossar otjänliga
till skolundervisning under denna period.
De äro fysiskt svaga, stadda i hastig växt,
själsligt slöa eller åtminstone ointresserade
av skolarbete. Deras viljeliv är
driftmässigt. De äro kaotiska, disharmoniska, var-
ken kunna eller vilja läsa, lyda eller
bedriva ordnat skolarbete. Därför ligger det
god latent logik i att låta skolåldern sluta
omkring 14 år. Härutinnan har folkskolan
en styrka. För läroverken föreslår
författaren, att de få avbryta studierna för att ägna
sig åt för dem mera lämplig sysselsättning —
kroppsligt arbete eller sådant arbete, som
ger utlopp åt deras aktivitetsbehov bättre än
läsningen, och mer än den binder deras
fantasi. Genom exempel ur erfarenheten
visar förf., hur väl försök i denna riktning
slagit ut: t. ex. hur friskt sjömansliv med
sträng disciplin och hårt arbete lär dem att
»bli folk» och känna arbetets tvång och
allvar och det målmedvetna arbetets glädje.
Märkligt nog är, att dessa pauser icke
behöva leda till tidsförlust, enär de unga efter
en sådan dust med livets allvar återvända
till skolans uppgifter med hela vinsten av
frisk energi och planmässighet i arbetet. —
Recensenten kan icke underlåta att härtill
foga några ord. Det säger sig självt, att
barnen endast kunna vinna på att stå ute
i livet vid en tidpunkt, då deras viljeliv
normaliter vaknar och skall växa sig starkt.
Det är också i denna ålder de första starka
intressena vakna, och det kan icke
överskattas, om dessa intressen få skjuta rötter i
levande liv. Det är mycket tvivelaktigt, om
ens de bästa läroböcker eller ens de enligt
alla vetenskapernas och konstens regler
utbildade lärarna förmå att låta detta egna
handlingsliv med dess mäktigt uppfostrande
kraft komma till sin rätt i nuvarande
skolorganisation. Den känsla av ansvar, av
arbetstvång och livets allvar, som besjälar
dem som vågat sig bortom knutarna på
deras mammas gata, den uppfostran till
målmedvetenhet, till saklighet på bekostnad
av den egna lilla fåfängans kategoriska
imperativ hör till det som är synnerligen
ägnat att rycka ungdomen ur en skenvärld
av inbillningar och känslolägen, dit den i
ett instängt skolliv under dessa år så lätt
kan försjunka. När studentbetygen,
åtminstone förr i världen, använde frasen: »den
mognad, som elementarläroverken avse att
bibringa», är det svårt att tänka sig, att
den icke först föreslagits av någon ironisk
gammal skolmän, som resignerat tog i
betraktande gymnasieprodukternas personliga
mognad. Ty den egentliga mognaden ligger
väl ändå i viljelivets utveckling? Även för
dem, som skola få sina livsintressen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
