Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
387
för några år sedan var så högt prisad av
dem, som plågades av folkträngsel? Jo,
man gav en klassisk komedi. Molnen lägra
sig på pannan hos Laudatores temporis
acti, vulgo de som äro glada över att allt
nu är åt helsicke. Ha vi blivit ädlare,
mera luttrade och renhjärtade? Knappast.
Men vi ha måhända blivit så mycket
klokare, att vi bege oss till och med till en
klassisk komedi, om vi känna oss säkra på
att få riktigt roligt, och därför stannade
bilarna vid teatern på Birger Jarlsgatan,
liksom ekipagen och bärstolarna i oktober
1722 i Köpenhamn samlades utanför
Thea-trum »paa det sedvanlige Sted i
Grönne-gade», där Kannstöparen, om man får tro
Holberg själv, blev »forestillet med
Tilskuernes største Behag» så att »Månge maate
blive staaende i gangen og kunde paa ingen
maade trænge sig ind». I dessa tider, då
det som Strindberg kallade
världsförbättra-rebråket har fått epidemisk karaktär, då
filosofie doktorer på allvar föreslå att Sverge
skall komma med något slags tvångsrevision
av storfurstendömets Finlands förhållande
till kejsardömet Ryssland och då å andra
sidan förnumstiga västgötabönder anse
Österrikes inblandning i Serbiens inre
angelägenheter och Tysklands krigsförklaring mot
Ryssland samt Englands mot Tyskland vara
en direkt följd av Bondetåget, under sådana
tider har man ansett en repris av Den
politiske Kandestöber vara av behovet påkallad.
Gerdt Bundtmagers »Jeg vilde viske
Churfursten av Mayntz noget i øret som
han skulde takke mig for» tycker man sig
ha hort både på bjudningar och klubbar,
och då det heter »Fra Italien skrives att
prins Eugenius haj brudt opp med sin
Leyr, passeret over den flod Padus och
gaaet forbi alle Festninger for at overrumple
Fiendens armée» och Kannstöparen själv
ropar: »Hans Durchleuchtighed er slagen
med Blindhet», så kunna nog dessa repliker
få aktualitet när som helst. Hela pjäsen
är som en dramatiserad artikel om
sakkunskapen. Uppslaget liknar skämtet med
Jeppe, och det är ett nästan lika roligt
Practical joke att få se Herman på
domarsätet först bli ställd så till den grad
nedslagen, att han måste krypa under bordet,
och slutligen så gott som bli hängd i
ångesten över sin bristande kompetens.
Spel, dekorationer och dräkter voro i
allmänhet bra, dock stöttes man något av
Fot. F. Flodin.
OSCAR BÆCKSTRÖM SOM HERMAN VON
BREMEN I DEN POLITISKE
KANNSTÖPAREN.
att de vackra och näpet övermodiga
rådsfruarna, fröken Doris Nelson och fru Erastoff,
buro dräkter från 1700-talets senare hälft.
Teatern har emellertid gjort en särdeles
lyckad ansträngning att få helton över
föreställningen. Bland alla de skådespelare,
som i Danmark under nära 200 år utfört
Herman von Bremens roll, utpekar
traditionen doktor Ryge, vilken 1823 utförde
Kannstöparens roll, vara den bäste.
Olav Poulsens far brukade för sina söner
visa hur Ryge spelade Holberg och bidrog
därigenom till detta traditionssammanhang,
som är ett sådant sundhetstecken också i
den dramatiska konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
