Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från rosornas och smyrnamattornas land. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
OTTO CYRÉN
»BYXTÖSER» I BURDUR.
ligt att i godo, mot löfte om god
betalning, få bönderna att köra dit den sten,
som var alldeles nödvändig för de nya
kasernbyggnaderna. Mot en sådan
in-dolens finns emellertid ett medel i Turkiet
— tvångsrekvisition. Kommendanten lät
helt enkelt skriva ut en befallning, som
vid hotelse om straff påbjöd var bonde
att köra dit fem lass sten!
Huvudnäringarna i Burdur, Isparta
och alla dessa bergstäder är rosenodling
och mattvävning. Stora arealer omkring
städerna intagas av rosenodlingen;
rosenbuskarna stå i rader som bärbuskar eller
potatis, först vart tredje eller fjärde år
sättas de om. Endast sådana kulturer, som
vår Herre till nio tiondelar sköter om,
passar detta lättjefulla gamla krigarfolk.
Redan i maj börja rosorna skördas,
huvudsakligen av kvinnor och barn, vilket sedan
fortsättes med små mellanrum under en
stor del av året. Rosorna pressas där-
efter i primitiva pressar, och den berömda
turkiska rosenoljan erhålles. Denna doftar
i rent tillstånd så vämjeligt starkt, att
man nästan får kväljningar. Redan den
i handeln förekommande oljan, som är
åtskilligt utspädd, är så stark, att små
delar av ett papper, som en dylik flaska
varit inpackad i, kunna under långa tider
förläna rosendoft åt hela byrålådors eller
koffertars innehåll.
I varje eller vart annat hus i Burdur
vävas eller rättare knytas mattor. Man
ser det redan på de talrika varpbommar,
som ligga framför så många hus. Det
är inte förenat med någon svårighet att
få se på, där armeniskor, grekinnor eller
judinnor äro vid arbetet — de arbetande,
obeslöjade turkinnorna måste vi lämna i
fred! Arbeterskor i olika åldrar, dock
mest unga flickor, sitta i små låga och
smala kyffen framför vävstolarna. Vid
golvet är den färdiga mattan upprullad
på sin bom, uppe vid taket är
varpbommen inspänd. Varje arbeterska har 1/2—
3/4 meter av mattans bredd framför sig,
i taket hänga de olika färgade
garnnystanen, och med en detaljteckning av
mönstret framför sig knyter hon med
flinka händer den ena knuten efter den
andra, allt under det hon klipper av
garnändan med en sax. När hon fått
färdigt några rader sådana knutar eller
tofsar, pressas dessa ihop medelst en skaftad
kam, och deras uppstående ändar jämnas
med tillhjälp av en särskilt inställd
större sax. Arbetet går förvånansvärt
fort och betalas efter ackord. Tråkigt
nog har emellertid ett stort engelskt
bolag, »The Oriental Carpet Company»,
slagit under sig hemarbetet, de ha så att
säga monopol i dessa trakter de
bestämma färgerna, de skicka mönstren från
Europa o. s. v. Det har blivit
massfabrikation, om ock allt arbete sker för
hand. På sä sätt uppstå våra s. k. äkta
Smyrnamattor, äkta så till vida, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
