Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eugène Jansson. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGENE JANSSON
473
BESVÄRSBACKEN (1899). Tillhör hr K. Fåhræus.
pelgänger»-stämning fångat själva
övergången från natt till morgon, i vars
första ljusning gränden upplöses i en
väsenlös hägring, medan en uthängande,
i sin övre del belyst flaggskylt ännu
liksom fasthåller nattens stillhet i sina
nedre, sida veck. —
Men vid den fördjupning i det blå,
som dessa nattskildringar medförde, hade
mästarens palett småningom blivit
blottad för att icke säga utarmad på färger.
Först hade lacken sedan smaragden
försvunnit. Snart återstodo till motvikt
mot det blå endast de fosforescerande
lykt-collierer, varmed han smyckade
natten. Och när han slutligen avskaffade
även dem och med ett slags bistert trots
målade endast blått i blått, så hade hans
konst nått den gräns, där monotonin,
även där den upplivas av en rutinerad
pensels alla volter, övergår i den rena
abstraktionen.
Konstnären kunde vid detta kritiska
ögonblick av sin utveckling liknas vid
en nattvandrare som mer och mer
fördjupat sig i en återvändsgränd, varur till
slut ingen utgång finnes. Och förtvivlad
frågade han sig, vad som nu återstod
honom? Eller om allt var slut? —
Det var någon tid efteråt som till
allmän överraskning den nyheten spred
sig, att stämningsmålaren låst sig inne
för att »måla naket». Besinnande sig
på sin ungdoms entusiasm för
ynglingagestaltens spänstighet, vilket ideal hans
ekonomiska betryck icke den gången
tillåtit honom att fullfölja, hade Jansson
för att återfinna sig själv och sin palett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
