Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
LOTTEN DAHLGREN
förmås att sjunga Bellman. Troili och
Bellman, det var kulmen av de
skandinaviska konstnärernas sällskapsglädje!
En tröstarinna fanns, som aldrig svek,
det var musiken. Här möttes, som redan
sagts, den tondiktande svenske vännen
och målaren i harmonisk samklang. En
stund innan de övriga medlemmarna i
det lilla av Josephson bildade
sångsällskapet samlats, brukade Troili infinna sig,
»och vi luta oss då tillsammans öfver Bachs
fugor och dylikt och bilda så ett klassiskt
musiköfvande par midt in i djupa Italien. Äfven
är han den enda förtrogne jag har att meddela
mina egna musikaliska bemödanden härstädes,
och det händer ej sällan att han får hålla till
godo med något alldeles nytt för dagen, vare
sig en liten visa, en fuga eller ett stycke på
den började symfonien. Ett bifallstecken af en
så konstälskande och så med fint omdöme
begåfvad person verkar alltid uppmuntrande.»
I gengäld skänkte musikern all sin
sympati åt vännens långt mer
komplicerade konstnärsförhållanden. Och väl
var Troili i behov av en förstående vän,
som kunde hjälpa honom att besvärja
den missmodets demon, under vars grepp
han suckade. Att han hos sin
faderlige vän och lärare Södermark icke
funnit en sådan är väl bekant. Med en
blandning av sorg och förtrytelse
betraktade den äldre konstnären den yngres
dådlöshet och olust, varur denne med
såväl tjänliga som otjänliga medel, mest
de sistnämnda, borde uppryckas.
»I skymningen var Troili länge hos mig»,
läsa vi i Josephsons dagbok, »och meddelade
mig mycket om sin ställning och sina
konstnärsbekymmer i Rom. Här står han mellan
människor som ej rätt förstå honom, och hans
omdöme och konstnärliga fantasi gå så mycket
fortare än hans praktiska förmåga. Däraf strid
och ofrid.»
En annan gång formulerar han sina
tankar rörande vännen sålunda:
»En så konstnärlig själ träffar man sällan.
Hans uppfattning, omdöme och känsla vika ej
för någon, men praktiken! Han arbetar, arbetar
— och förkastar allt hvad han gör, ty han ser
att det borde vara annorlunda. Men så för
tviflar han också så mycket, att han en stor
del af vintern varit föremål för mitt innerligaste
deltagande.»
Så dömde en vilken trängt djupare
än till ytan hos denne kämpande ande,
under det att de flesta av kamraterna
hos honom endast sågo »goddagspilten»,
»den treflige, gode, loje vännen Troili.»
»Mellan de danska och de svenska
artisterna är ett ständigt umgänge som
mellan landsmän», skriver Troili i ett av
sina tidigare brev från dessa är, och
Josephsons anteckningar jäva icke detta
vitsord. »Danskar och svenskar hålla
ihop. De nyankomna äro hjärtligen
upptagna i det Skandinaviska
brödraskapet. » Dagboksbladen vimla av danska
målarenamn: Boesen, Lundbye, Rohde,
Lunde, Storch, Schack och många fler,
begåvade, levnadslustiga unga män, som
satte fart i och gåvo färg åt
Romalivet; men i likhet med deras svenska
samtida representera väl det stora
flertalet av dessa namn endast några
nummer i museikatalogerna; utanför den
nationella konsthistorien torde de numera
vara föga kända.
Ett och annat namn tornar dock över
de andra, påkallande även eftervärldens
uppmärksamhet, framför allt
skulptörernas. Det var dessa förbehållet att
inför Europa bära upp den skadinaviska
konstprestigen, särskilt de Thorvaldsenska
traditionerna av de danska bildhuggarna
Bissen och Jerichau.
»Jag har i dag», skrifver Josephson för den
13 oktober, »gjort bekantskap med en ung
Dansk konstnär, Jerichau, sculptör, hvilkens
atelier jag med Lundgren besökte. Det är en
ung sol i uppgående, en talang som först
börjar erkännas och som ännu fattig och föga
uppmuntrad dock står med stolthet framför sitt
arbete.–— Han modellerar nu en jägare,
anfallen af en panter, som han just är i begrepp
att döda. Det är en präktig styrka i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
