Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rosersberg. Av Ludvig Looström - Månskensnatt. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i;8
LUDVIG LOOSTRÖM
i prydligt textade bokstäver läses:
Collec-tion de vues à Rosers Berg par L. J.
A. Cordier de Bonneville 1816.
Konstnären — om vi så våga kalla honom,
ty ur konstsynpunkt stå dessa blad mycket
lågt — var egentligen fransk språklärare
på Karlberg men sysslade samtidigt något
med gravyr och akvarellfärger, vilket
väl var anledningen till att han ibland
fick gästa hertigparet på Rosersberg.
Ett visst värde hava de dock för oss
dessa blad, därför att de lämna
upplysningar om huru det såg ut i
Rosersbergs-parken för jämnt ett hundra år sedan.
Nu har det mesta av dessa små
överraskningar gått all världens väg, men
naturen därute är fortfarande lika skön,
vare sig vi komma dit på våren, när
lärkträden börja grönska och gullvivorna
blomstra, eller på högsommaren, då åker
och äng stå i sitt flor, eller då hösten
sprider sin färgrika, om också något
vemodsfulla stämning över skog och sjö
och mark. Och slottet reser fortfarande
sina vita murar mot höjden, omslutande
historiska minnen och konstskatter, som
äro oss kära och dyrbara. Skall
Rosersberg fortfarande få vara ett minnenas
fridlysta tjäll, eller äro dess dagar i det
avseendet räknade? Förlidet år stodo
några oroande rader att läsa härom i
pressen, och de ha fått ett slags
bekräftelse i den utmönstring som på sista
tiden börjat äga rum där av gamla
konstverk, åt vilka det gångna århundradet
givit en skyddad fristad inom det gamla
slottets murar. Ja, jag vet icke så noga.
Här skulle jag vilja sätta punkt men får
tillsvidare med av oro klappande hjärta
stanna vid frågetecknet.
MÅNSKENSNATT
Av EAIL ZILLIACUS
Av solnedgångens sista färgspel dör
reflexens purpurton på pelarraden.
Sitt första skimmer över skönhetsstaden
från djupblå sammetshimmel månen strör.
De ljuva timmarna som tempelmör
i tystnad skrida, medan ljuskaskaden
i cellan strömmar, öfver kolonnaden
och kullarna och fälten utanför.
Med stängda luckor sova redan husen
bland örtagårdarna i nattens timma.
Blott vinden vakar, doftande och varm.
I månbelyst och dimblått fjärran ljusen
kring golfens attiskt rena rundning glimma
som ädelstenar på en kvinnobarm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
