Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Akademiens för de fria konsterna samlingar. Randanteckningar till d:r Looströms katalogpublikation. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
CARL DAVID MOSELIUS
föreliggande publikation ha
konstakademiens samlingar sent omsider nått en
offentlighet, som de blott alltför väl
förtjänat.
Grundstommen i dessa utgöres som
bekant av ledamöternas
receptionsstycken, men mycket är gåvor. Den
ojämförligt största delen av konstverken är
porträtt, konstnärsporträtt. Redan ur den
synpunkten erbjuda samlingarna ett
alldeles speciellt intresse. Tyngdpunkten
ligger naturligtvis på akademiens aurea
prima ætas — 1700-talet, som är
lysande representerat och även omfattar
huvudparten av utrymmet i Looströms
katalog.
Det verkar onekligen en smula
beklämmande att jämföra dess seigneurer
och seigneurkonst med den brokiga och
blandade skara, som under 1800-talet
företräder akademien och den
akademiska konstfärdigheten. Stilkänslan
försvinner alltmera, ju längre fram i tiden
man kommer. Det konstnärliga
greppet slappnar. Jag vill visst inte förneka,
att det finns goda, ja, ypperliga saker
från de sista femtio åren — det är
närmast på porträtten jag tänker, men
medelnivån sjunker förvånande snabbt
under denna tid. Traditionen vill inte
bära längre. Eller vad skall man säga
om en utveckling från Roslins Adelcrantz,
Pilos självporträtt och Lorenz Pasch
d. y:s Gustav III fram till Södermarks
porträtt av Dardel, Virgins Boklund,
Jungstedts Oscar II och Emil Östermans
Reinhold Norstedt? De ståtliga
helsidesplanscherna i Looströms arbete tvinga
till jämförelse och eftertanke. Avser
författaren själv ett memento? Det går
i varje fall inte att blunda för att
industrien i våra dagar håller på att äta upp
allt vad stil heter i de akademiska
konterfejen. Det hade i min tanke varit
lyckligare, om författaren av respekt för
akademiens traditioner helt och hållet
lämnat ur räkningen de sista femtio årens
konst, arbetet skulle därigenom vunnit
betydligt i avrundning och enhetlighet.
Med denna reservation mot urvalet
är det en glädje att erkänna
publikationens många och stora förtjänster.
Ingen kunde ha gått till utgivandet av
konstakademiens samlingar med större
förutsättningar än dess lärde sekreterare,
historiograf och arkivarie. Det framgår
snart sagt av var sida. Looström låter
oss inte endast i detalj följa
konstverkens historia utan även konstnärernas
och de framställda personernas.
Frikostigt delar han med sig av sitt rika
vetande och öppnar gång på gång i
form av hänvisningar och notiser väg
till nytt material. Härigenom blir hans
arbete ett bidrag av största värde till
den nyare tidens svenska konsthistoria
och ofta en ypperlig utgångspunkt för
forskaren. Blott en liten anmärkning i
detta sammanhang! Hade inte en
strängare systematisk uppställning varit att
föredra i en katalogpublikation?
Looström är mera historiker än
ko7ist-historiker. Studiet av arkivens
aktstycken erbjuder alltjämt författaren till den
svenska konstakademien större intresse
än en stilkritisk granskning av verken.
Han är en av de få, kanske den ende,
av våra forskare som mera metodiskt
studerat dokumenten till vår konsthistoria.
Det förefaller mig som om vår nyare,
ofta ensidigt stilkritiska konstvetenskap
skulle ha en hel del att lära av denne
representant för en äldre generation just
i fråga om respekt för de historiska
källorna. Där ligger ännu så mycket
dyrbart material i våra arkiv och
bibliotek, icke minst de privata, och väntar
på att befrias. Och ännu saknas en av
de viktigaste förutsättningarna för form
och stadga i den svenska
konstvetenskapen: en periodisk källpublikation.
jCi —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
