Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Norska gästspelet. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA GÄSTSPELET 45 1
livande författaren bör vara då han går
till sin andra ytterlighet.
Något av sprakande gott humör,
verklig kvickhet, av satir, som träffar just det
som många med mig vilja åt, fanns i det
med spontant, kraftigt och hjärtligt bifall
mottagna Det lykkelige Valg av Nils Kjær.
Kryperiet inför fursten är ofta skildrat.
Nu är den saken knappast vidare aktuell
i Skandinavien, men det karaktärs
fördärvande fjäsk, som där bedrives för den
»forbandede, kompakte majoritet», för det
sant folkliga, försvarsolustiga partiet, det
känna vi särskilt bra till här i Norden, och
ävenså att detta parti har, utom de rent
idealistiska kretsarna, en, låt oss säga
ate-niensisk, giftig avundsjuka mot allt, som i
börd, begåvning och rikedom höjer sig
över det Georg Brandes kallar »pöbelens
flade Vande».
Hjälten i Det lykkelige Valg,
stortingsmannen och kæmner Celius, hör i sina öron
beständigt de ord Shakespeare låter
Coriolani romerska moder uttala, då denne
skulle begära folkets röster:
Jag ber dig nu min son,
Gå till dem med din mössa i din hand,
Sträck ut den hövligt, nalkas dem och böj
Ditt knä mot gatan . . .
Det lykkelige Valg har den
allmängiltighet som gör att den kan kallas klassisk.
Jag har haft tillfälle att se Det
lykkelige Valg på både norska, svenska och
danska scener, och det tolkades förträffligt
av alla tre skandinaviska teatrarna. Men
det bästa uppförandet fick stycket
naturligtvis i den norska formen. Hela
atmosfären av liten norsk badort, av ovanligt frisk
luft, ovanligt friska flickskratt och
interiörer med våtvarmt läseri, bruslimonadjolm
och en intensiv doft av sillsåpa. Jag vill
ej säga, att man gått så långt i realism att
man gjort några sillsåpeluktsinjektioner i
salongen, men en förträfflig regi och
scenledning utmärkte också detta skådespel.
Det var nog ett lyckligt val att taga denna
pjes sist. Dels vittnar den om, vilken
lifskraftig och aktuell dramatisk litteratur
vårt grannland äger, dels var själva spelet
så fullödigt, att vilken europeisk seen som
helst skulle varit belåten. Riktigt nöjd
med fru Dybwad är det svårt att vara.
En virtuosmässig diva-auktoritet och flera
goda detaljer kunde ej överskyla den allt-
DAVID KNUDSEN SOM CELIUS I DET
LYKKELIGE VALG.
för stora köld och hårdhet, hon utstrålade.
Och det är väl ej meningen att man skall
tänka: Från en sådan fru borde Celius
helst skilja sig. Hon behandlar hela tiden
sin man som luft, som dålig luft och det
få vi göra, men inte hon. Författaren
åsyftade, och detta kom fram i fru
Fahl-mans spel på Svenska teatern, att den
kvicka och slagfärdiga frun först och främst
hade ett gott hjärta. Celius själv kunde
knappast tänkas bättre, och herr David
Knudsen visade sig genom denna roll vara
en betydande konstnär. Ypperlig hela
tiden, var han i de mänskliga momenten,
då han försökte kämpa mot Fingalsens hala
läsarekonster, allra bäst, men redan av den
genomantipatiska typen, den högtidliga
tråkigheten, den officiella tomheten, torrheten
och löjligheten av en makttörst utan skymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
