Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur den unge Tegnérs kärlekssaga. Förlovningen. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
E. WRANGEL
fullkomlig skönhet. Det tror jag också,
fast du ej kan se det.»1
Den fromme pastor Lars Gustaf hade
under sitt senaste besök i Lund
vårterminen 1801 nogsamt märkt, att den
yngste brodern bekajades av
»kärleksgriller» och att detta gjorde honom
stundom vemodig och melankolisk. Han
skriver i sitt brev från Lund av den 7
juni (Esse var då redan på Yxkullsund):
»Låt dig ej fördärfvas. Slå för Guds
skull kärleksgriller ur högen. Sådant
gör ju vise män till människohatare —
och dårar.» Men han tillägger: »Dock
du är klok och snäll, det vet jag». Oron
över den högt älskade yngste broderns
erotiska stämningsliv släppte dock icke
Lars Gustaf: »Drif ut kärleken — att
på en gång sköta den och läxan går
icke braf», heter det i ett följande brev,
och i ett annat (av d. 21 augusti)
hänvisar han på Elof, som han nu tror vara
»kurerad. Hvi skulle du ej blifva det?»
Man måste taga sitt förnuft till fånga:
»Jag fruktar annars att dina fantasier
förderfva dig, min lille söte välsignade
Esse! Var klok — och var karl!» Ett
nyss timat fall i Karlstad — då en
magister Ullgren dränkte sig av olycklig
kärlek till biskop Schröderheims dotter
— anföres som avskräckande exempel.
(Jfr Tegnérska släktminnen och
ungdomsbilder s. 217 f, 221 f.)
Också kusinen, den trogne vännen
1 Från Yxkullsundstiden härstammar det
äldsta porträtt man har av skalden. Hans
forne discipel och gode vän, sederm.
presidenten frih. Abr. Leijonhufvud har en gång
överlämnat det som gåva till den vittra fru Pauline
Westdahl, f. grevinna Cronhielm, vars dotter,
prostinnan Ellen Tretow i Karlshamn, f. n.
innehar det. Synbarligen är det efter detta
original som det bekanta porträtt (sannolikt
först till Ny 111. Tidnings Jubileumsnummer
1882) ritats och graverats i trä, vilket hittills
gällt som det äldsta; detta är emellertid icke
autentiskt, en jämförelse kan vara intressant
ur flera synpunkter.
Måns Lagerlöf, som då vistades som
informator i Engelholmstrakten, hade fått
någon aning om Esses »griller». I slutet
av juli 1801 hade denne bekänt för
Lagerlöf: »Jag melankoliserar behörigen-».
Den 23 augusti skrev Esse och berättade
vad han genom Elof hört från Värmland
om Permässan i Karlstad (den stora
marknaden i slutet av juni) och om
Myhr-manska familjen, som varit där i en
vecka och roat sig på två assembléer, två
konserter m. m. (efterföljande citat är,
liksom de flesta i denna uppsats, hittills
otryckt):
Jag skall annars hälsa dig från R[äme]n.
Fru M. har med sina bägge döttrar varit i
Permässan. Resan lär ha kostat 200 rdr. I
Carlstad, äfvensom vanligtvis annars, skall i
synnerhet J. Wennersten och en ung Holmstedi
ha gjort sin cour, den förre för Eva M— och
den senare för hennes syster. Man tror att
det skall kunna betyda framtida mariage.
Förmodligen komma de der flickorna ej länge at
gå ogifta. Jag ålägger dig dock, för all
del, bäste Lagerlöf, at ej nämna ett ord om
hvad jag sagt för någon dödelig, aldraminst om
du skrifver up åt landet. — — — Hvad skall
jag säga om din gissning öfver orsaken til mitt
melankoliska lynne? Man skall vara bra blind
för att tro sig behöfva söka den i något annat
än i mina yttre, elaka omständigheter, dåliga
utsigter för framtiden och mitt af naturen ojämna,
ehuru ej mjältsjuka humeur. Skulle det väl
kunna fordras några andra orsaker. Häraf
skulle man väl dock ej sluta at inga andra
verkligen ges. Det är åtminstone ej min tanke.
Det är i detta brev — omedelbart
före det nu citerade — som den unge
skalden har följande märkliga yttrande
om kärleken:
Jag tror at det är få lynnen som kärleken
kan göra lyckliga. Han måste herrska ensam
och är ej gord för andra rummet, men det är
utan tvifvel ej många som ha hjerta at
uppoffra alla andra passioner för honom ensam.
För öfrigt måtte det vara bättre at vara
fullkomligen kall än blott ha känsla för det
sinnliga af kärleken. Af de två beståndsdelarna,
som utgöra denna passion det physiska och
moraliska deri, är det förra pöbelaktigt djuriskt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
