Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Leibniz. Till tvåhundraårs-minnet av hans död. Av Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
ALGOT RUHE
liotekarie och historiograf både här och
där. Han ville begagna den unga
drottningens nyvaknade intresse för lärda
sysslor till att med hennes bistånd grunda
en akademi, efter mönster från London
och Paris, med uppgift att vårda
modersmålet och historien, främja nyttiga
kunskaper och konster och genom
missionsresor befordra utbredningen av
kristen tro — i utbyte, får man anta, mot
kuriösa föremål och reseberättelser.
Visserligen kom »akademien» till stånd,
men av dubbeltjänsten vart intet.
Kurfursten misstyckte de täta resorna till
Berlin och behandlade sin frejdade
tjänare snart sagt som en skolkande pojke.
I Berlin åter kallades han i mjugg för
»hannoveransk spion» och bemöttes med
upprörande oartighet, sedan han vid
drottningens död förlorat sitt säkraste stöd.
Med all sin förmåga att tjäna herrar var
ej ens Leibniz i stånd att tjäna två på
en gång.
Efter Ludvig XIV:s död närmade sig
Leibniz hertiginnan av Orléans,
Regentens moder, preussiska drottningens
kusin Elisabeth Charlotte, som under
namnet Lise Lotte, omgiven av fagert
skimmer, levat länge i tyska folkets minne.1
Syftet med detta närmande, omedelbart
efter konungens död, står i samband
med Leibniz’ drömmar om att nyttja
den gyllne freden till förmånliga politiska
kombinationer — samförstånd mellan
tyska riket, Storbritannien och Frankrike
— och att vinna den lärde Regenten
för sina strävanden till vetenskapens
fromma. Även förbindelsen med
kurprinsessan Karoline sökte han utnyttja,
sedan hon blivit prinsessa av Wales, för
att bana honom väg till England. Hans
vädjan att hon måtte ge honom rätt
1 Hennes brev ha nyligen utkommit på
svenska, översatta i urval med en inledande
essay av Valborg Hedberg, Albert Bonniers
förlag.
gentemot Newton tillbakavisades med
mjukt salongsskämt: »Det gör mig
verkligen nedslagen att se män av
vetenskaplig storhet, som ni och Newton,
oförmögna av försoning ... Men stora
män är i sådana stycken liksom kvinnor,
som vredgas när man begär att de skall
avstå frän sin älskare. Så ser jag på
er, mine herrar, och ert gnabb!»
Sådan var han, så levde han, så
strävade han år efter år, spanande åt
alla håll efter utvägar till sin egen
befordran, för att främja med den sina
lärda planer och humana mål. Vad
skulle han haft att säga — Karl XII?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
