Ord och Bild / Tjugusjätte årgången. 1917 / 132 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sveriges äldsta förbindelser med Östeuropa enligt forskningens senaste resultat. Av Gunnar Ekholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varom traditionerna och talrika svenska
runstenar vittna.

KVINNOSPÄNNE AV SKANDINAVISK TYP, FRÅN VIKINGATIDEN, FUNNET I RYSSLAND.

Om dessa handelsförbindelser mellan
orienten och de baltiska länderna stå
även talrika upplysningar att vinna i
samtida arabiska verk, särskilt i de
handelsgeografiska lexika och
uppslagsböcker, som utarbetades till gagn för de
kommersiella förbindelserna. En
oskattbar källa för våra kunskaper om dessa
förhållanden är Ibn Foszlans
reseberättelse.

Det var såsom medlem i en av
kalifen Muktedir utsänd beskickning som
denne arab år 921—922 e. Kr. blev i
tillfälle att företaga en resa till den
omtalade staden Bulgar. Den officiella
anledningen till denna expedition var att
fursten i detta land förklarade sig önska
taga närmare kännedom om
Mohammeds lära, enär han önskade övergå till
denna religion — en intressant parallell
till förloppet vid Ansgars inkallande i
Sverige. Motivet torde dock icke
uteslutande ha varit religiöst intresse utan
fastmer en strävan efter närmare
handelspolitiska förbindelser med
världsstaden vid Tigris. Att dylika redan förut
i någon mån förefunnits antydes av Ibn
Foszlans uppgift att fursten bestod sig
med en arabisk hovskräddare.

Om denna beskicknings förlopp och
resultat stå inga närmare upplysningar
att erhålla. Ibn Foszlans egen skrift är
nämligen förlorad, och den är känd
endast genom andra arabiska författares
excerpter. Det viktigaste av dessa är
det, som återfinnes i Jakuts geografiska
lexikon (från 1200-talet), i den artikel,
som handlar om folket Rus, d. v. s.
svenskarna i Ryssland. I denna del av
reseberättelsen förtäljer resenären, huru
han på återfärden, som företogs utför
Volga, vid denna flod stötte samman
med en grupp svenska köpmän, om
vilkas uppträdande, seder och bruk han
ger en högeligen intressant skildring. Av
forskare ofta anförd är särskilt
beskrivningen av en förnäm mans gravläggning
med dess skeppsbål, människooffer och
andra egendomliga ceremonier. Andra
delar av skriften äro ägnade att i hög
grad klargöra arten av de förbindelser,
som vid denna tid pågingo mellan
svenskarna och de östeuropeiska folken.

KVINNOSPÄNNE AV SKANDINAVISK TYP, FRÅN VIKINGATIDEN, FUNNET I RYSSLAND.

»Jag såg ryssarna», så börjar den
bevarade delen av Ibn Foszlans berättelse, »där de
hade anländt med sina varor och lägrat sig vid
floden Itil (Volga). Aldrig har jag sett män
med en så reslig kroppsbyggnad: de äro höga
som palmer, ljusa och rödletta. De bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>