Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hans Larsson som diktare. Av Johan Mortensen - Lydia Wahlström och hennes senaste arbeten. Av Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS LARSSON SOM DIKTARE
283
ifrån sig, är det dock framförallt med den
känslan, att man här erhållit en serie tavlor
ur skånskt bondeliv, som icke överträffats
av någon. Skåne är ju genom sin
naturbeskaffenhet och sina traditioner något för
sig i den svenska litteraturen. Det är
emellertid först på de sista decennierna som
skåningarna sökt skapa en kultur, som
står på egna fötter. Målarna började, så
kom Bååth och Ola Hansson, och hit hör
också föreliggande arbete av Hans Larsson.
Det är alls icke någon etnografisk beskriv-
ning han sökt göra av bondens seder, utan
allt är sett inifrån, skildrat av en man,
som känner kongenialt slättbons liv och
föreställningssätt. Det är beundransvärdt, hur
han lyckats taga dem på kornet och
återgiva deras väsen utan all falsk idealisering.
Och det är icke endast människorna som
här äro skåningar, även språket är till
ord-och satsbildning — för övrigt utan alla
dialektiska försök — skånskt. Det är knappast
för mycket sagt, att Hans Larssons
Hemmabyarna är den första bok om Skåne på skånska.
LYDIA WAHLSTRÖM
OCH HENNES SENASTE ARBETEN
Av HILMA BORELIUS
I.
f|^®SYDIA WAHLSTRÖM är
säkerli-m| ]gen en av de mest allmänt lästa
Pl_J^Jav våra författare inom det om-
råde, eller rättare de områden,
som äro hennes, och till hennes läsekrets
höra människor, vilkas bokval eljest
utfaller rätt olika.
Som historiker är Lydia Wahlström
djupt intresserad av politiska idéer och
statsutveckling på samma gång som av
personhistoria. Som starkt levande
nutidsmänniska följer hon med större intensitet
kyrkliga frågor och frågor, som röra
kvinnornas ställning, än fackpolitiska
stridsfrågor inom inrikespolitiken. Det torde
vara just denna kombination av intressen
— i sig själv redan ett uttryck för
rikedom och sundhet — som gör att Lydia
Wahlström till den grad, som verkligen
är fallet, stått och står utanför partierna.
Hon är en konkret natur, och det är icke
de mera abstrakt lagda teoretikernas —
ofta för dem själva plågsamma —
ständiga avvägande: »å ena sidan — å andra
sidan» som hos henne är grunden till
denna ställning. »Neutralitet» tyckes vara
hennes natur så främmande som möjligt,
likasom den vulgära »neutralitetens»
orsaker : feghet, försiktighet o. s. v. Alltid
kastar hon sig orädd i breschen för vad
hon funnit »rätt och sant vara»,
obekymrad om missförstånd och andra
konsekvenser.
Hos Lydia Wahlström äro, det röjer
hennes författarskap, de intellektuella
känslorna impulsivt starka. Temperamentets
reaktion på intryck är kraftig, även när
intrycken utgå från personer, händelser,
företeelser, som befinna sig på ett eljest i
allmänhet svalkande avstånd av ett eller
flera sekel. På samma gång besitter hon,
både intellektuellt och moraliskt, obetingad
vördnad för sanningen, och hennes
vetenskapliga utrustning ger henne medlen att
på det historiska materialet tillämpa denna
sanningsrespekt. För »objektivitet» — som
i historien nog över huvud endast kan bli
relativ — förslår icke ensamt vetenskaplig
läggning och utrustning. Om forskaren
själv behärskas av mörksyn och personlig
rancune, kan »objektiviteten» fara illa
under den mest begåvades och mest lärdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
