Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
325
GRUPP AV HOVDAMER I DET VAR EN GÅNG.
Foto. F. Flodin.
nen, för vars oemotståndlighet den mest
uppnosiga konventionella lilla prinsessa och
argbigga helt enkelt blir kvinna, som
Drachmann vill att hon skall vara.
Det var verkligen en fest för ögonen
att se det lustiga rokokohovet. Man kom
att tänka på Einar Nermans och Gerhard
Hennings små dockaktiga rokokodamer,
när hovfruentimbret efter av fru Olga
Raphael utspekulerade rörelser och danser
kom även den mest frisinnade att önska
sig tillbaka till sagans ancien régime och
att längta att få leka med dockor under
konungens—herr Personnes milda spira.
Estetikern åtminstone kunde ej annat än gilla
ceremonielet och gladde sig åt allt
beskäftigt trippande och martialiskt stampande.
Dekorationerna av John Ericsson, särskilt
slottet med sitt galler och prinsessans
sängkammare, höra till det vackraste och
stilfullaste på svensk seen och voro den bästa
omramning till Gustaf Lindens genomtänkta
och smakfulla regi. Det stod en gång i en
konstkatalog upptaget »en ängel i naturlig
storlek». Det är svårt att säga, hur stor en
sådan’ är, men den sagoprinsessa av den
näbbiga sorten, som inte är som fru Bosse,
är inte riktig. Det känner man, då man
ser och hör henne, i denna pjäs, så länge
hon är stygg, men man blir ledsen
att hon måste bli snäll, liksom man
blir konstig till mods, då man hör, att
madame Dubarry ville klä ut sig en
da-lécarlienne.
Styckets roligaste ögonblick var då
prinsen—herr de Wahl och Kasper Rökhatt—
herr Ivar Nilsson, bägge spelande med
kraft och godt humör, utklädda den förre
till zigenare, den senare till zigenargumma,
lockade ut de små praktfåglarna genom
gallret. Denna seen fick tack vare de två
utmärkta skådespelarnas exuberans, som
brot sig mot hovdamernas preciösa
vipp-stjärtighet, något i hög grad stilfullt. Herr
de Wahl spelade med sin vanliga energi
och intelligens.
Slutet var som ovan sagts prövande,
men glädjen i köket uppfriskande, och
fatburstärnan fru Tyra Zanderholm var en
av fatburens delikatesser. Om prinsessans
klänning genom att något utsläppas hade
passat på första köksan—fröken Sonja Looft,
så hade det blivit ett visserligen oväntat
men inte alls olyckligt slut på sagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
