Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gammaldags godsägare. Novell av N. W. Gogol. Översättning från ryskan av Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
N. W. GOGOL
cheria Iwanowna, vore det nu icke på
tiden att ata något?
— Vad skulle ni vilja ha nu då,
Athanasius Iwanowitch? Kanske
späck-kakor ... eller en pirogpastej med
vallmofrön eller saltade svampar?
Nå . . . gärna för mig . . . vad som
helst, svarade Athanasius Iwanowitch —
och hastigt kom en duk på bordet och
både pastejer och svampar.
En timma före middagen tog sig
Athanasius Iwanowitch ånyo en smakbit,
tömde en gammal silverbägare med
brännvin, åt några svampar, flera olika
sorters torkad fisk samt åtskilliga andra
goda saker. Klockan tolv satte man
sig till middag. Utom faten och
såsskålarna stodo då på bordet en
mångfald burkar med tillkittade lock för att
ej en eller annan läckerhet skulle
fördärvas. Under måltiden rörde sig
samtalet vanligen om mat.
— Jag tycker, att gröten smakar
något vidbränd, sade vanligen
Athanasius Iwanowitch. Tycker ni icke också
det, Pulcheria Iwanowna?
— Nej, Athanasius Iwanowitch, tag
endast litet mer smör, så kommer den
ej att förefalla er vidbränd — eller tag
litet av denna svampsås.
— Nå, sade Athanasius Iwanowitch,
och sträckte fram sin tallrik, vi måste
väl försöka då huru det smakar.
Efter måltiden tog sig Athanasius
Iwanowitch en lur på en timmas tid,
varefter Pulcheria Iwanowna kom med
en sönderskuren melon och sade:
— Smaka på den här, Athanasius
Iwanowitch, är det icke en riktigt vacker
melon?
— Jo, Pulcheria Iwanowna, sade
Athanasius Iwanowitch, den är mycket
vacker, den är röd i mitten; men lita icke
på, att den är god för det; det händer,
att fast en melon är röd i köttet,
smakar den ändå icke bra.
Emellertid försvann melonen så
småningom, varefter Athanasius Iwanowitch
ytterligare förtärde några päron och därpå
tog sig en promenad i trädgården i
sällskap med Pulcheria Iwanowna. När de
kommo tillbaka, gick Pulcheria Iwanowna
till sina sysslor, men han satte sig på
verandan, vilken vette ut åt gården och
såg på huru förrådskamrarna ständigt
öppnades och tillslötos och huru pigorna
trängdes, än bärande ut, än bärande in
allehanda matvaror i byttor, såll,
träaskar och baljor. När han sett på detta
en stund utropade han:
— Pulcheria Iwanowna, har ni icke
något som jag kunde få att äta?
— Vad vill ni ha? svarade Pulcheria
Iwanowna. Skall jag säga till, att man
tar in de pannkakor med sylt, som jag
befallde att man skulle ställa undan
åt er?
— Det vore icke så oävet, svarade
Athanasius Iwanowitch.
— Eller kanske ni hellre vill ha en
filbunke?
— Det vore icke dumt, det heller,
sade Athanasius Iwanowitch.
Och ofördröjligen framsattes
pannkakor och filbunke, och allt uppåts som
vanligt.
Före aftonvarden åt Athanasius
Iwanowitch ännu en gång. Klockan halv
tio satte man sig att spisa kvällsmat,
och därefter gingo de strax til sängs, och
allmänt lugn härskade i denna
verksamma och dock så lugna krok av världen.
Rummet, i vilket Athanasius
Iwanowitch och Pulcheria Iwanowna sovo, var
så varmt, att knappast någon skulle
varit i stånd att uthärda där några
timmar; men Athanasius Iwanowitch sov
till råga på allt, för att få det ännu
varmare, på spiselbänken, ehuru den
förskräckliga värmen ofta tvingade honom
att stiga upp flera gånger om natten och
promenera upp och ned i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
